- Project Runeberg -  Perlbandet eller Scener i Tyskland och Sverige under 1813 års fälttåg /
293

(1854) [MARC] Author: Ulrika Sofia von Strussenfelt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XXVII. Landstigningen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

293

Henriks ord, då han inom några minuter gick bort, och
återkom med sin tillkommande svärmor, syster och fästmö:
— Här gamle fader Hertz, ser du "Engeln", som
lofvat försköna min lefnadsstig.

I ett rum, vändt åt norden, i ett af stadens
förnämsta värdshus, låg mellan lakan, den fordne baron E.,
nu kallande sig Fredrik Gyllenburg.

Sjöresan hade medtagit de få krafter som voro qvar;
lifsgnistan höll på att utslockna; makan, dottren, sonen
och den gamle läraren omgåfvo hans bädd; de tvänne
förstnämnda knäböjde vid hans sida; Flertz satt vid
hufvudgärden och Henrik stod vid fötterna.

Det var söndagseftermiddagen; det ringde till
aftonsången ; Ordets tjenare, som gifvit honom och hans
familj sacramenterua, hade nyss lemnat honom.

Det var tyst, tyst i rummet. Elisabeihs och Engels
tårar runno väl, men ingen af dem gret öfverljudt:

— Jag braun af längtan att komma hem, — sade
han, — och jag kommer hem . . . mitt stoft får hvila i
mitt fäderneslands älskade jord ... jag fick ännu en gång
trycka din hand du gamle, af mig aldrig
förgätne!..-Gud välsigne dig, som ömmade för ynglingen, den ingen
annan frågade efter .. . Farväl du hulda, gränslöst älskade
maka, som med mig delat, sällan några fröjder, men
oräkneliga mödor och bekymmer ... nu tystnade han för
några minuter.

— Ännu har han mycket krafter qvar! — tänkte
Henrik vid sig sjelf.. . han talar med en förvånande
styrka, — sade han återigen i sina tankar.

Den sjuke återtog:

— Du uppplockade de törnen, som ämnades mig,
förvandlade dem till blommor, och fäste dem vid min
hjessa, vid mitt hjerta, under det all du knappast kunde
hitta en enda knopp åt dig sjelf. Tack trogna hulda

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:03:21 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/perlbandet/0293.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free