Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XXVIII. Sex år senare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
303
och hans hustru, gamla Benedikta, saml något senare
lagman Hertz och hans fru. Men innan de sistnämnda
anlända, instiga vi inom familjekretsen.
Marianne var synbart upprörd, Gabriel allvarsam och
tankfull.
Många gåfvor, mer och mindre dyrbara, hade de af
slägt och vänner mottagit, och hade den unga fästmön
på ett bord i stora förmaket samlat alla sina små pretiosa.
Familjen hade redan förenat sig, då Elisabeth,
Henrik och hans Engel inträdde.
— Här, — återtog han, räckande hvar sin med en
stor äkta perla infattad ring till Gabriel och Marianne.
— Tagen dessa ringar och bären dem alltid; jag har
ta-f git en perla af mitt halsband, delat den midtitu och
gifver er hälften hvardera; vare de för hvar och en af
er en amulett, sora skyddar eder för allt ondt till kropp
och själ. Ser du Gabriel huru klar och ren den är;
räck handen åt din fästmös broder. — Max steg fram
och fattade Mariannes och Gabriels förenade händer, som
han lade i sin och sin hustrus.
—-Se upp, Gabriel! — inföll archiatern. — Se
upp en gång i ditt lif!
Gabriel upplyfte nu blicken; en lår skimrade i hans
öga, ett intyg på den ögonblickliga rörelse hvaraf han
kände sig fattad.
Han tryckte Max’s och Ursulas förenade händer, i
det han liksom oförmärkt förde dem ett stycke ifrån det
öfriga sällskapet.
För första gången i sitt lif hviskade han i deras
öron ord som de hade svårt att urskilja, men som de
tyckte ljödo som "Förlåten mig!"
Hastigt släppande deras händer, log han sin fästmö
och närmade sig Engel.
— Tack, min syster, både min hustru och jag skola
bära dessa i dubbel bemärkelse dyrbara ringar, äfven om
de icke skulle hafva den underbara kraft som du tyckes
lilldela dem.
Nu vände han sig till Elisabeth.
— Mina syskon och jag hafva mången gång undrat
>fver den mystiska ande,’ som i vår barndom gömde sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
