Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första delen. Uppfostran - Första boken. Från Asien till Europa - 1. Kreml och tyska förstaden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
med ur klostren hade man bland de skönaste, som kunde
anträffas, utvalt unga flickor i dussintal, hvilka på en af
tsaren bestämd dag infunnit sig i hans palats. Där hade
de på måfå packats tillsammans i sex rum, hvarest de
fingo lefva de orientaliska kvinnornas lättjefulla och
enformiga lif, såsom den tidens moskovitiska kvinnor plägade.
Litet handarbete skänkte dem knappast någon förströelse;
en och annan sång lifvade knappast upp dem. De hade
drömt, trånat, suckat och gäspat vid åhörandet af
underbara och barocka legender, som berättats för dem om och
om igen. När så aftonen kom, ja, då hade de hastigt
glömt de långa, tråkiga timmarna, ledans och den otåliga
väntans timmar, då hade själen vaknat upp och skälft
af ifrig åtrå efter ett underbart äfventyr, af den
feberrysning, som några minuter af ljuf förvirring, oro och hopp
gång på gång framkallat. På tröskeln till den
gemensamma bostaden, som vid nattens inbrott förvandlats till
sofrum, hade några män visat sig; två af dem hade gått
längs med de trånga bäddarna, där de sköna hvilade, och
hade obesväradt med betydelsefulla blickar och gester granskat
dem. En af dessa män var tsar Alexej Michailovitj, tsaren
i egen hög person, som ledsagad af sin läkare, bland dessa
okända kvinnor sökte finna en hustru värdig hans val,
"kvinnan passande för suveränens nöje", som det då hette,
henne, som han följande dag skulle göra till storfurstinna
och sedan till alla ryssars tsarinna, vore hon än dotter till
den uslaste af hans lifegna.
Detta var en redan två århundraden gammal sedvänja,
som lånats från Byzans af politiska bevekelsegrunder, men
äfven i någon mån af nödtvång. Ivan Vassiljevitj (den
Store, 1435—1505) hade förgäfves sökt att erhålla en
utländsk prinsessa till gemål åt sin son. Af konungen af
Danmark och af markgrefven af Brandenburg hade han
fått förödmjukande afslag. Själf ville han ej veta af en
förbindelse med sina grannar och rivaler, de ryska
furstarna. Han lät därför föra femton hundra unga flickor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
