Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första delen. Uppfostran - Första boken. Från Asien till Europa - 3. Klostret Troitsa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PETER DEN STO BE
53
därefter, då Peter kom till Kreml för att gratulera sin
tant Anna på hennes namnsdag, utställde Sjaklovitij femtio
säkra vakter på Röda trappan för att vara beredd på allt.
Denna ödesdigra natt var en beväpnad skara samlad
i Kreml. Till hvad ändamål? För att på morgonen
ledsaga henne på en vallfärd, försäkrade Sofia senare. Bland
dessa hundratals soldater, som utvalts bland dem, som voro
tsarevnan mest hängifna, fanns det fem, som läto undfalla
sig hotelser mot Peter och hans moder. Två andra, hvilkas
namn gått till eftervärlden, nämligen Mjelnov och Ladogin,
ansågo tillfället gynnsamt att desertera till lägret i
Preo-brasjenskoje, där de blefvo väl mottagna emedan de gifvit
alarmsignalen. Några historieskrifvare hafva ansett, att
deras nit endast var låtsadt och att de lydde ett
lystnings-ord, hvilket utgått från det parti som dref Peter till
handling. Det är möjligt. Vi skola nu komma till det som
är konstateradt.
Peter började med att fly. Utan att tänka på att
förvissa sig om den fara, som hotade honom, var verklig
sprang han ur sängen och skyndade i bara skjortan och
barbent raka vägen till stallet, kastade sig upp på en häst
och gömde sig i närmaste skog. Några koniuchi kommo
efter honom med kläder. Därpå följde officerare och soldater,
ehuru ännu till ett ringa antal. Så snart han såg sig
omgifven af en tillräcklig eskort, red han i sporrstreck
mot Troitsa utan att ännu gifva sig tid att underrätta sin
mor, sin hustru och sina andra vänner. Han kom dit*
uttröttad och ångestfull klockan 6 på morgonen. Man
erbjöd honom en säng. Han var ur stånd att njuta någon
hvila; förfärad, orolig, smälte han i tårar och upphäfde
suckar samt frågade minst tjugu gånger arkimandriten
Vincent, om han kunde räkna på hans beskydd. Denne
munk var sedan länge hans hängifna anhängare och hade
till och med försträckt honom penningar vid de kritiska
tillfällen, då han genom Sofias njugghet led brist.
Arki-mandritens manliga och ömma ord lugnade slutligen den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
