Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra delen. Människan - Första boken. Köttet och Anden - 1. Det yttre utseendet. Karaktersdrag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
118
k. wali8z ewski
och stolt uttryck och med intelligens och skönhet i den
öppna blicken och de något tjocka läpparnas leende.
Konstnärens vittnesbörd blir trovärdigt genom det realistiska drag
han inlagt i bilden, då han på högra kinden lätt antydt
den vårta, hvarom det till Zaandam sända signalementet
talade. Detta vittnesbörd har dock blifvit mycket
betviflade För att nu ej tala om deif afskyvärda vaxbyst,
som vanpryder Vinterpalatsets galleri, så äro Lerois och
Caravaques porträtt mycket mindre smickrande, liksom
Dannhauers och till och med Karel de Moors, hvilket
Peter själf ansåg så förträffligt att han år 1717 lät sända
det från Haag till Paris för att låta reproducera det på
en gobelintapet. De porträtt som Nattier och Rigaud
målade vid samma tid behagade honom mindre. De äro
också litet sötsliskiga och yppa intet af förebildens
våldsamma kraft, som Moor lyckats få fram i trots af de grofva
dragen. Det är sant, att mellan Kneller och Moor hade
tjugu år af ett lif — och hvilket lif! — satt sin prägel
på detta anlete. Men Noomen hade sett den stora mannen
före Kneller, och man återfinner i hans dagbok följande
skildring, som bär sanningens prägel: "Han var stor och
kraftig, med måttlig fyllighet, rörlig, liflig och vig i alla
sina rörelser; hans ansikte var rundt med ett något hårdt
uttryck; ögonbrynen voro mörka liksom det korta knollriga
håret. Han gick med långa steg, under det han svängde
med armen, och höll i handen ett nytt yxskaft!" Häri
finnes, som vi se, ej mycket kvar af hjälten. Vidare läses
från samma tid: "I hans hållning och yttre, lika litet
som i hans sätt, fanns intet, som gjorde honom bemärkt
eller tillkännagaf, att han var en furste." Detta är skrifvet
af kardinal Kollonitz, Ungerns primas, som befann sig i
Wien under tsarens besök 1698 och som var ganska
välvilligt stämd mot honom. Saint-Simons beskrifning är
allmänt bekant. Jag är benägen att anse denna i det stora
hela träffande, ty samtida dokument, som jag påträffat,
öfverensstämma i viktiga punkter därmed. Jag vill citera
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
