Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra delen. Människan - Första boken. Köttet och Anden - 1. Det yttre utseendet. Karaktersdrag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
pister den store
129
faran, men att taga emot penningar och ej göra sin tjänst
är en skam." Det var alltid tanken på tjänsten, på plikten
som ledde honom, liksom ett mål, som hägrade för hans
blickar och som kom honom att klättra uppför de manliga
dygdernas och hjältemodiga uppoffringarnas branta stig.
Men han behöfde tid på sig för att komma upp till spetsen,
och denna man, som i längden var den djärfvaste,
beslut-sammaste och envisaste af alla, hade samtidigt lättare än
andra att misströsta och var i vissa kritiska ögonblick
den klenmodigaste. Napoleon, äfven han nervös i all sin
storhet, greps också stundom plötsligen under intrycket
af en motgång af en modlöshet, som dock snart
efterträddes af själfbehärskning och förmågan att tiofaldt
begagna sig af de stora gåfvorna och alla tillgängliga
resurser. Men hos Peter var denna egendomlighet mer skarpt
framträdande. Då han erfor sin armés nederlag vid Harva,
klädde han sig till bonde, och detta skedde helt säkert,
för att han lättare skulle kunna undkomma fiendernas
förföljelser, ty han trodde, att dessa redan voro honom i
hälarna. Han grät strida tårar och hängaf sig åt en sådan
förtviflan, att ingen vågade tala med honom om hvad
som rörde kriget. Han var nära att underkasta sig de
mest förödmjukande fredsvillkor. Två år senare stod han
framför Nöteborg, en illa befästad plats, som han företog
sig att belägra med hela sin armé. Då ett anfall, som
han själf ledde, ej genast hade den framgång som han
hoppats, gaf han genast befallning om återtåg. "Säg
tsaren, att i detta ögonblick tillhör jag ej Peter, utan
Gud", svarade då en öfverstlöjtnant Michail Galitsin, som
förde befälet öfver en afdelning af Siemjonovskiema.
Enligt andra uppgifter skall tsarens order ej nått sin
bestämmelse, men med eller utan order och törhända utan att
hafva uttalat de stolta orden fullföljde Galitsin anfallet och
intog platsen.
Mycket senare i tiden och till och med efter slaget vid
Poltava förblef Peter densamma i detta afseende;
äfven-Peter den Stare. 9
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
