Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra delen. Människan - Första boken. Köttet och Anden - 1. Det yttre utseendet. Karaktersdrag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
pister den store
133
alltid beredt honom det största nöjet. Hos honom fanns
en rysk barins råhet, parad med en holländsk sjömans
grof-het. Men han var dessutom våldsam och ofta häftig, men
stundom feghjärtad, och detta härledde sig af samma
orsak, samma grundfel i hans karakter, nämligen bristen
på själfbehärskning. Hans viljestyrka var ofta underlägsen
hans lynnes häftighet. Hans omgifnings alltför slafviska
hållning bidrog att hos honom utveckla denna medfödda
svaghet. "Hans sinnelag har aldrig varit bland de artigaste",
antecknar i maj 1721 den sachsiske ministern Lefort i sin
dagbok, "men han blir med hvar dag allt outhärdligare;
lycklig den som ej är tvungen att tillhöra hans omgifning."
Någon förändring i detta afseende är dock knappast
märkbar. I september 1698, midt under en bankett till det
kejserliga sändebudet Gruarients ära, greps tsaren af vrede
mot sin generalissimus Sjein med anledning af några
befordringar i arméen, som han ansåg orättvisa. Han slog i
bordet med sin dragna värja och skrek: "Jag skall på
detta sätt hugga hela ditt regemente i bitar och draga
din hud öfver öronen på dig!" Då Romodanovskij och
Zotov försökte att lugna honom, kastade han sig öfver
dem. Den ena fick fingrarna till hälften afhuggna, den
andra erhöll flera sår i hufvudet. Blott Lefort — enligt
andra uppgifter Mensjikov — lyckades stilla hans vrede.
Men kort därefter, vid en supé hos öfverste Tjambers,
kastade han ikull samme Lefort och trampade på honom,
och då Mensjikov på en fest kom att dansa med sin värja
vid sidan, örfilade han upp sin gunstling, så att hans näsa
sprang i blod. Då han år 1703 hade en invändning att
göra mot hvad holländska .residenten hade att andraga,
ådagalade han genast sitt misshag medelst ett knytnäfslag
och flera slag med flata klingan. Affären hade inga
vidare följder, ty diplomatiska kåren hade sedan länge
nödgats finna sig i förhållandena i tsarernas hufvudstad.
På baronerna Raabs gods i Estland finnes en käpp i
behåll, med hvilken Peter skall hafva utgjutit sin vrede på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
