Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra delen. Människan - Första boken. Köttet och Anden - 2. Intelligensen. Moralen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
152
K. WALISZEWSKI
kort med lagarna och satte tillsammans de olika färgerna.tt
Prokuratorn skulle vara "hans öga".
Ehuru han ej behärskade historiens konst, saknade
han ej historiskt sinne. Han beskrifver illa händelserna,
men han förstår deras mening och betydelse. Han gör
skarpsinniga reflexioner öfver dem till och med i sina
fortroliga bref till Katarina, i hvilka han är mest otvungen.
Tydligen har han alltid klart för sig, hvad han gör och
hvad som händer honom.
Hans inbillningskraft var af naturen mycket benägen
för det stora, till och med det väldiga, och i detta
afseende var han äfven en äkta oriental. Under sina sista
lefnadsår funderade han på en reproduktion af kolossen
på Rhodus mellan Kronstadt och Kronslott, hvilken skulle
bestå i ett ofantligt torn tvärt öfver sundet, som
nedtill skulle lämna passage åt de största fartyg och upptill
skulle uppbära en fästning och en fyr. Ar 1724 hade
man redan lagt grunden. Han var ofta exalterad. Han
var då högstämd eller tragisk med bizarra utfall och
grof-kornighoter, som vilseledt många skarpsinniga bedömare.
Man finner rent shakespereska drag i många af hans
ingifvelser. När år 1697 hans första resa i Europa
måste uppskjutas på grund af upptäckten af Tsiklers
komplott och han insåg att det närvarande stod i
brottsligt sammanhang med det förflutna, lät han uppgräfva
Ivan Miloslavskij lik, som i tolf år legat i grafven och
till stor del förtärts af maskarna. Man förde kvarlefvorna
till Preobrasjenskoje på en släde, förspänd af tolf svin,
och lade dem i en öppen likkista under schavotten, där
Tsikler och hans medbrottsling Sokovnin skulle dö en
långsam död genom att sönderstyckas i små bitar. Vid
hvarje knifstyng rann då delinkventernas blod som en
hämnande flod ned på det som återstod af den afskydda
fienden, hvilken ryckts från dödens ro för att nås af
häinna-rens tragiska repressalier. Ar 1723 var Preobrasjenskoje
vittne till ett annat skådespel, som var mindre gräsligt,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
