Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra delen. Människan - Första boken. Köttet och Anden - 2. Intelligensen. Moralen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
168
K. WALISZ EW8KI
hären." — G-enom Guds nåd och ers cæsariska majestäts
lycka", upprepade Mensjikov i sin ordning, "har jag i
Perevolotjna tillfångatagit general Lewenhaupts armékår."
Sist kom Peter: "Genom Guds nåd och ers cæsariska
majestäts lycka har jag segerrikt kämpat med mitt regemente
vid Poltava." Alla tre öfverlämnade åt den falske Cæsar
reglementsenliga rapporter och afträdde bugande. Därpå
förde man in de häpna svenska fångarna och lät dem
defilera förbi honom. Ceremonien afslutades med en bankett,
i hvilken detta egendomliga substitut för en suverän deltog,
sittande på en upphöjd estrad med tronhimmel, och under
hvilken han värdigades inbjuda öfverste Peter Alexejevitj
att taga plats vid hans bord.
För att försvara dessa gyckelspel, som i ett så
högtidligt ögonblick och under så allvarliga omständigheter
förefalla rent ut upprörande, har man försökt finna flera
förklaringar. Peter skulle hafva velat genom sitt eget
exempel inplanta känslan af subordination hos sina undersåtar.
Eller ock skulle han velat utplåna minnet af mjestnitjestvo
genom att upphäfva all rangskillnad. Det är möjligt, att
han verkligen tänkt på dessa saker, ty man varsnar hos
honom en skarp blick för hvad som utgör grunden till all
disciplin, nämligen "lyd för att blifva lydd, tjäna för att
blifva betjänad". "Jag tjänar från den stund jag kom i
tjänst", är ett uttryck, som han ständigt använde. Och
icke mindre uppenbart är hans ständiga begär att göra sina
undersåtar förtrogna med, att ställa för deras ögon och
sinnen det högre ideal, för hvilket han offrade sitt lif, för
hvilket allt borde uppoffras, som kräfde allt af alla och
inför hvilket intet annat hade någon betydelse, icke ens
tsaren! Sådana tankar ligga förmodligen bakom sådana
tillställningar, som jag här skildrat, men de medel Peter
använde för att få dem att framträda äro endast en direkt
produkt af hans fantasilek, af hans smak för travestering,
gyckel och mystifikation, med ett ord af hans
inbillningskrafts utsväfningar, som ingen känsla för det passande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
