Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra delen. Människan - Första boken. Köttet och Anden - 3. Regeringsprinciper och metod
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
peter den store
199
lät kalla honom till sig och sade åt honom: "I morgon
skall ni äta middag hos den och den; där skall ni söka
gräl med honom och i min närvaro gifva honom femtio
käpprapp, noga räknade." Under persiska fälttåget
öfver-fölls Volinskij, en annan gunstling, en afton utan
närmare förklaring med käppslängar utanför det kejserliga
tältet. Plötsligt hejdade sig tsaren; han hade tagit fel i
mörkret på grund af en tillfällig likhet. Men han nöjde
sig med att helt lugnt säga: "Det gör ingenting; du
kommer endera dagen att göra dig förtjänt af hvad du fått i
dag; du behöfver då blott påminna mig om att jag redan
gifvit dig betalt." Och i själfva verket dröjde det ej länge,
innan tillfälle gafs att göra upp räkningen.
Härskarens argsinthet och sedvanliga häftighet spelade
nog en viss roll vid dessa summariska bestraffningar, men
han följde nog äfven härvid en medveten metod. Då Peter
en gång oförmodadt inträdde i en kommendörs kajuta, såg
han, att officeren hade i handen en öppen bok, som han
förgäfves sökte gömma undan. Peter såg på den
uppslagna sidan och läste högt upp följande yttrande: "Ryssen
är som stockfisken; om man ej ofta klappar den, är den
ej god." Han smålog och sade, i det han gick ut: "Ni
läser nyttiga böcker; det är bra; ni skall bli befordrad."
Dubinan användes blott mot dem, som voro omtyckta
och skulle skonas. Alla andra voro utsatta för en rättsskipning,
som hade helt andra vapen till sitt förfogande.
Likformigheten i straff var ett karaktäristiskt drag hos den tidens
brottmålslagstiftning. Lagstiftaren fäste sig ej vid graden
af brottslighet, utan blott vid huru pass viktigt det var
att straffet utkräfdes. Men som det gällde statsintresset
och detta ej var underkastadt några gradationer, funnos ej
heller sådana vid straffet. Samma stränghet gaf sig
tillkänna i ukazer och reglementen, hvilka rörde civila personer,
som i krigslagarna. Det var döden för den soldat, som,
då han skred till anfall, upphäfde "vilda tjut" eller
stannade för att bistå en sårad, "vore det än hans egen far",
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
