Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra delen. Människan - Andra boken. Omgifningen - 2. Kvinnorna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
peter den 8t0ele
261
Peter snart skalle dränka i ett haf af blod, hade utbrutit,
utan att hon haft den allra minsta del däri. Men Peter
hade fattat sitt beslut. Han saknade hvarje forevändning,
men det var honom likgiltigt. Han tillbakavisade
patriarkens medlingsförsök till förmån för den lagliga gemålen,
och efter tre veckors underhandlingar gjorde han slag i saken.
En vagn med två hästar — krönikan faster särskild vikt
vid denna förolämpande omständighet, som i ett land, där
den obetydligaste adelsmans utflykter satte i rörelse ett
helt kavalleri, ökade det grymma och orättvisa i Peters
beteende — en åkardroska, enligt nutida begrepp, förde
den stackars Eudoxia till Suzdal, där hon mottogs i den
heliga Jungfruns förböners kloster (Prokrovskij Djevitjij
Monastir).
Ehuru oskyldig, behandlades hon strängare än en
brottsling. it sina systrar, hvilkas delaktighet i upproret
dock var uppenbart, om än ej bevisadt, gaf Peter ett
underhåll och en viss hofstat, då han lät instänga dem,
men åt sin gemål gaf han intet. Hon var ej längre hans
hustru, ej längre tsarinna. Hon fick blott behålla en
tjänarinna och för att ej dö af hunger nögades hon vädja
till sina släktingars barmhärtighet. Hon skref till sin
broder Abraham: "Jag behöfver ej mycket, men jag måste
dock äta. Jag dricker hvarken vin eller brännvin, men
jag skulle dock vilja kunna bjuda på sådant . . ." Detta
drag är karakteristiskt, ty det visar en af de mest
tilltalande sidorna i landets gamla, patriarkaliska seder. Att
lida brist på allt var blott en olycka till hälften, men att
ej kunna utöfva sedvanlig gästfrihet var det mest
förödmjukande. Hon tillade: "Här finnes intet; allt är
skämdt; jag vet, att jag faller er till besvär, men hvad
skall jag göra. Så länge jag ännu är vid lif, så gif af
barmhärtighet mat och dryck och kläder åt tiggerskan."
Hon var tjugusex år, och ännu i tjugu år skulle
klostercellen vara vittne till hennes förtviflan och
upproriska känslor, och då hon kom ut därifrån var det med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
