- Project Runeberg -  Peter den Store /
279

(1898) [MARC] Author: Kazimierz Waliszewski Translator: Axel Bergström - Tema: Biography and Genealogy, Russia
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra delen. Människan - Andra boken. Omgifningen - 2. Kvinnorna

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

peter den 8t0ele

279

festligheter, då gästerna sutto till bords och de runda
pi-rogema framsattes, visade sig hustrun ett ögonblick i
dörren till kvinnogemaken. Männen reste sig då och gingo
fram och omfamnade henne. Därpå drog hon sig genast
tillbaka. De ogifta döttrarna fick ingen manlig blick skåda
fore giftermålet, ej ens fästmannens. Vid förlofningen lekte
man fullständigt blindbock. Visserligen uppträdde
smoltri-tjitsan (den seende) som mellanhand. Det var vanligen en
släkting till friaren. Hon företog en undersökning, hvars
resultat hon inberättade, men hon gick endast friarens
ärenden. Att vilja veta, huru denne själf såg ut, tillhörde
det slags nyfikenhet som ej var tillåten för den unga
flickan. Då fadern meddelade henne, att hon skulle gifta
sig, visade han henne en piska, som sinnebilden af den
makt han skulle öfverflytta på maken. Det var allt hon
erfor om honom, innan hon trädde för altaret. Det rådde
ett bruk, att familjens öfverhufvud vid detta tillfälle för sista
gången och fästmannen för första gången betjänade sig af
denna piska. Bruden begaf sig till kyrkan, täckt af en
tät slöja och under tystnad. Ej en rörelse, ej ett ord,
utom då hon svarade prästen. Nu hörde brudgummen för
första gången ljudet af hennes röst. Vid bröllopsmåltiden
skilde ännu ett förhänge paret åt. Först efter sista rätten
skulle det äktenskapliga samlifvet börja för den nygifta.
Brudtärnorna förde henne då till sängkammaren, klädde af
henne och förde henne till sängs. Därpå väntade man,
till dess brudgummen var tillräckligt berusad. Då han
tycktes hafva fått nog, förde marskalkarna honom samma
väg vid skenet af facklor, som de nedlade omkring sängen
i tunnor, fyllda med hvete, korn och hafre. Sängen var
bäddad på rågkärfvar. Nu var det högtidliga ögonblicket
inne, då bruden skulle blotta sitt ansikte. För att
välkomna sin nya herre, steg hon upp, insvepte sig i en fotsid
röck, fodrad med mårdskinn, gick vördnadsfullt bugande
några steg emot honom, och så lät hon slöjan falla.

Det kunde hända, att hon var puckelryggig, lytt eller

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:04:01 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/peterstore/0287.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free