Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra delen. Människan - Andra boken. Omgifningen - 3. Katarina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PETER DEN STORE
297
tycktes han då stå på vansinnets gräns, och alla flydde
vid sådana tillfallen nr hans åsyn. Hon tilltalade honom
ntan fruktan i på en gång smeksamma och fasta ordalag,
hvilka endast hon förstod att använda, och blotta ljudet
af hennes röst lugnade honom. Hon fattade därpå om
hans hufvud och strök under sakta smekningar hans hår.
Snart inslumrade han i hennes sköte. Hon väntade då
ntan att röra sig under två eller tre timmar till dess sömnen
gjort verkan. Då han vaknade, var han åter frisk och
sund.
Hon sökte äfven att få honom att upphöra med sina
nattliga orgier och dryckeslag. Då Peter i september 1724
som vanligt tog sjösättandet af ett fartyg till förevändning
för ett ändlöst gästabud, gick hon till dörren till den hytt
i hvilken han stängt in sig med sina vänner och ropade:
u Por a domoj, batjusjka.u (Det är tid att gå, far lille.) Han
lydde och gick med henne.
Hon förefaller verkligt förälskad och hängifven, ehuru
hennes något teatraliska sorg vid Peters död inger en viss
misstro till uppriktigheten i hennes känslor. Villebois
omtalar två engelsmän, hvilka dagligen under sex veckor hade
sitt nöje af att vara vittne därtill i det kapell där den
aflidnes kropp var utställd, och han säger sig där hafva
erfarit samma slags känslor som vid en föreställning af
Andromaque. Samtidigt underlät ej tsarinnan att med
stor kraft och sinnesnärvaro fullfölja sina anspråk på arfvet
efter tsaren. Peters ömhet är mindre tvifvelaktig. Den
var af gröfre art, men mera beståndande. De bref han
skref vid de få tillfällen då de voro skilda åt gifva ett
uppriktigt uttryck åt den djupa känsla som gubben, såsom
han själf älskade att kalla sig, hyste för sin Katjerinusjka,
sin "hjärtevän" (druch serdesjdjnukij), för modern till den
kära Sjisjenka (den lilla Peter). I dessa bref råder en glad
och skämtsam ton, som utan stora fraser använder enkla
ordalag, hvilka komma från hjärtat. Aldrig förekommer ett
missljud, utan ständigt ger han uttryck åt sin längtan att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
