Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra delen. Människan - Andra boken. Omgifningen - 3. Katarina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PETER DEM 8T0RB
301
tsaren ägnade en hyllning, som slutligen blef oroväckande.
En dag öfverraskades Peter af att finna flickan i
kejsarinnans våning. Han låtsade ej känna henne, utan frågade
hvarifrån hon kom. Katarina svarade då lugnt: "Man
har prisat hennes skönhet och kvickhet så mycket för mig,
att jag beslutat att taga henne i min tjänst utan att
rådfråga er." Tsaren svarade ej ett ord och kastade sina
blickar på andra föremål.
För öfrigt visade Katarina ingen benägenhet att
intrigera eller lägga sig i statens affärer.
"Hvad beträffar tsarinnan", skref Campredon i mars
"1721, "hyser tsaren visserligen mycken tillgifvenhet för
"henne och en stor kärlek till furstinnorna, hennes döttrar,
"men hon har intet inflytande på statens angelägenheter,
"med hvilka hon alls icke befattar sig. Hon söker
fram-"för allt att bibehålla tsarens bevågenhet och att af hålla
"honom från dryckenskap och andra utsväfningar, hvilka
"mycket försvagat hans hälsa, samt att stilla hans
vredesutbrott."
Hennes uppträdande vid katastrofen vid Prut, om
det öfver hufvud taget ägt rum, var en fullständigt
enstaka händelse. Hennes brefväxling med Peter visar, att
hon kände till hans bekymmer, men endast i största
allmänhet. Han gaf henne endast oviktiga uppdrag, såsom
att köpa vin eller ost, när han ville gjfva några presenter,
eller att i utlandet leja konstnärer eller nandtverkare. Ofta
gaf han henne förtroenden utan att dock gå in i några
detaljer. År 1712 skref han till henne:
"Vi må, Gud vare lof, bra, men jag har det ganska
"bekymmersamt. Jag kan ej uträtta mycket med vänstra
"handen, och den högra måste på en gång föra pennan
"och svärdet. Och du vet ju, huru mångas hjälp jag kan
"räkna på."
Hon insåg med en instinkt, som är märklig hos en
bondkvinna, hvilken uppgift som förelåg henne och hvad
situationen kräfde. Det är detta som den franska diplo-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
