Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje delen. Lifsgärningen - Första boken. Yttre strider. Krig och diplomatiska förhandlingar - 1. Från Narva till Poltava (1700-1709)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
316
K. WALISZEWSKI
I.
Peter, som öfvertog arfvet efter sina företrädare,
hvilkas förtjänster med orätt råkat i glömska, och som
fortsatte deras verk med ojämförlig öfverlägsenhet, ehuru
i vissa afseenden endast till en del, fick genom detta arf en
dubbel uppgift sig förelagd, nämligen reformer i det inre
och utvidgningen af rikets gränser utåt. Han böljade utåt.
Jag har, såsom man kan förstå, ej vinnlagt mig om att
iakttaga den kronologiska ordningen vid min framställning.
Ehuru de flesta stora reformer som gifvit
sjuttonhundratalets Ryssland en ny prägel i politiskt, ekonomiskt och
socialt afseende infördes först under de sista åren af Peters
regering, stå de för historikern i betydelse långt framför
segern vid Poltava och till och med eröfringen af
Östersjön, och tidsföljden betyder här föga. Jag har måst taga
hänsyn till andra omständigheter: jag tror ingalunda, att
Peters reformer, såsom man påstått, till nödvändiga
förutsättningar haft denna långa följd af strider och
underhandlingar, som ända till år 1721 kräfde all hans
uppmärksamhet. Jag tror snarare, och skall söka uppvisa
hvarför, att dessa strider och underhandlingar varit den
indirekta, af ödet eller, om man föredrager det, af försynen
framkallade konsekvensen af reformerna. Med andra ord,
reformerna hafva ej kraft krigen, men krigen hafva kräft
reformerna för att blifva möjliga.
I Holland och England, såväl som i Voronesj och
Archangel, sträfvade Peter från 1693 till 1698 efter att
blifva en fulländad sjöman, lots, skeppsbyggare och
artilleriofficer. Och hvarför? Först emedan det roade honom,
det lider intet tvifvel. Han lekte sjöman och soldat. Så
småningom infunno sig allvarligare tankar vid dessa
förlustelser, medvetandet om fäderneärfda traditioner och plik-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
