Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje delen. Lifsgärningen - Första boken. Yttre strider. Krig och diplomatiska förhandlingar - 1. Från Narva till Poltava (1700-1709)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PETER DEN STORE
337
Tiden var tyvärr gynnsam för sådana omkastningar.
Patkuls historia liknar i mycket Görtz’ och Struensees.
Patkul hade ej ens de egenskaper som hans nya
ställning kräfde. Han var alldeles for nervös, orolig och otålig,
våldsam och sarkastisk, med ett ord ytlig, oaktadt sin stora
begåfning och sina stora kunskaper. Ur stånd att styra
sin tunga och än mindre sin penna, gjorde han de polska
herrarna ogynnsamt stämda, ty han behandlade dem
öfverlägset, och han stod på dålig fot med de sachsiska
generalerna och ministrarna, på hvilka han i en mängd
broschyrer kastade ansvaret för sina egna eller åtminstone
deras gemensamma fel. Till hans heder bör jag tillägga,
att han var ur stånd att fullständigt uppgå i den roll
som han lät locka sig att spela. Han kom år 1704 till
Berlin med ett förslag till en delning mellan Preussen och
Ryssland af de polska provinserna, men samma år tog
han i ett bref till kansleren Golovin parti för
nationalitetsprincipen mot Ryssland till Polens försvar. Han gjorde
här ett slag i tomma luften. Förtrogen till August,
hvilkens karakter han påstod sig förakta, och rådgifvare åt
Peter, hvilkens despotism "misshagade honom i högsta
grad", såsom han sade, slets han mellan Dresden och
Moskva och kunde ej komma ut ur den härfva af intriger
och vågsamma företag hvari han råkat. Han sökte år 1703
störta den sachsiska kansleren grefve Beichlingen, och då
denne slutligen föll, hade han ej vunnit annat resultat än
att hafva ännu några fiender. Han kommenderade år
1704 tsarens hjälptrupper, som voro förlagda i Sachsen,
och lyckades endast blifva slagen under Thorns murar.
Han lät skicka sig till Berlin för att söka åstadkomma en
allians, och då han återkom med oförrättadt ärende, skref
han till de preussiska ministrarna och meddelade dem,
"att han var trött på konungens af Polen affärer och
benägen att sluta fred med konungen af Sverige". Då han
slutligen fått nog af detta löpande hit och dit och märkte,
att det ej ledde till något resultat, utan endast öppnat en
Peter den Stare. 22
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
