Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje delen. Lifsgärningen - Första boken. Yttre strider. Krig och diplomatiska förhandlingar - 1. Från Narva till Poltava (1700-1709)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
350
K. WALISZEWSKI
sig mot att förlänga belägringen, som hotade att draga
ut på tiden. Men Karl var envis. "Om Ghid skickade
mig en af sina änglar", sade han; "för att förmå mig
att följa ert råd, skulle jag ej lyssna till honom." Till
följd af en missuppfattning, som behärskade honom efter
hans alltför lättköpta segrar i begynnelsen, underskattade
han sin motståndares styrka. Han visste ej och ville éj
veta något om det nya Ryssland, denna koloss, som Peter
slutligen lyckats resa upp emot honom. Några författare
påstå, att Mazeppa uppmuntrade honom till detta
ödesdigra, beslut i hopp om att få Poltava till personlig
besittning såsom ersättning för Baturin. För öfrigt var
återtåg kanske redan omöjligt.
Peter var länge tveksam, om han skulle begynna
striden, ty han hyste misstro till sin förmåga och ville
först öka sina stridskrafter ännu mera för att utsikten till
seger skulle blifva större. Förhållandena i motståndarnas
läger bidrogo till att göra denna sannolik. I slutet af
juni voro deras förråd slut, och de hade intet artilleri,
knappast några eldvapen af något slag, så att de endast
hade sina huggvapen att tillgripa. Straxt före drabbningen
stodo de utan anförare. Under en rekognosering vid
floden Yorskla, som skilde de båda arméerna från
hvarandra, hade Karl, hvilken med vanlig oförvägenhet
onödigtvis blottställt sig, träffats af en kula. "Det är endast i
foten", sade han småleende och fortsatte att undersöka
terrängen, men när han återkom till lägret, svimmade han.
Peter beslöt då att draga fördel af den verkan denna
händelse skulle utöfva på truppernas själffortröstan och
att öfvergå Yorskla. I det svenska lägret hade nämligen
ett rykte spridts, att konungen, som ansåg ställningen
förtviflad, frivilligt sökt döden.
Tio dagar förflöto dock ännu, utan att ryssarna
vågade ett anfall, och det var Karl, som slutligen tog
första steget. Den 26 juni (7 juli) på aftonen
tillkännagaf han för sina generaler, att han skulle boija drabb-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
