Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje delen. Lifsgärningen - Första boken. Yttre strider. Krig och diplomatiska förhandlingar - 2. Från Östersjön till Kaspiska hafvet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
.364
K. WALISZEWSKI
emellertid lämna sin naturliga arfvinge alldeles ur räkningen,
vid en tid då brytningen med Alexej ännu ej ägt rum?
Han hade just kort förut tänkt på att gifta bort honom
för att befästa tronföljden. Vidare förefaller det
egendomligt, att "den värdigare" endast skulle väljas inom senaten,
vid en tid då de medarbetare som tsaren satte högst, såsom
Apraxin, Golovkin och Mensjikov, ej tillhörde denna
församling. Men äfven andra osannolikheter måste tagas med
i räkningen. I flera andra bref, som skrefvos några dagar
därefter och som säkert äro autentiska, nämner Peter ej
ett ord om denna så viktiga skrifvelse. I ett af dem talar
han öppet om de fel som störtat honom och hans armé
i en så förtviflad belägenhet.
Angående Katarinas uppträdande vid detta tillfälle hafva
vi att välja mellan Peters egna tämligen tvifvelaktiga
uppgifter och vittnesbörden från några personer ur de båda
lägren, hvilka spelade en foga framskjuten roll vid detta
tillfälle. De senare veta i allmänhet ej af, att hon varit
på något sätt tveksam. Poniatowski säger endast, att
Peter vågade sig på att afsända en parlamentär till det
turkiska lägret. Brasey från Lyon, som tjänstgjorde som
underofficer i den ryska hären, hade tillfälle att på nära
håll iakttaga Katarina vid detta tillfälle och meddelar en
detaljerad skildring: "Hans cæsariska majestät (Peter),general
Janus, generallöjtnanten baron von Osten och
fältmarskalken (Sjeremetiev) hade en långvarig enskild
öfverläggning. De gingo alla fram till generalen baron Hallart,
som på grund af sitt sår satt i sin vagn, och på platsen
mellan generalens vagn och baronessan von Ostens, i
hvilken satt fru Bouche (hustru till en generalmajor), beslöts det,
att fältmarskalken skulle skrifva ett bref till stor-visiren
och anhålla om vapenhvila1)". Hallarts dagbok, hvilkens
uppgifter bekräftas af den danska ministern Juels, säger
uttryckligen detsamma. Enligt Juel är det till och med
V Mémoires del. 1. sid, 79 och följ.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
