Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje delen. Lifsgärningen - Första boken. Yttre strider. Krig och diplomatiska förhandlingar - 2. Från Östersjön till Kaspiska hafvet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PETER I)EN STORE
365
osant, att ’Katarina lämnat ifrån sig sina juveler för att
därmed muta visiren. Hon nöjde sig med att fördela dem
bland gardesofficererna för att bringa dem i säkerhet och
återfordrade dem sedermera l).
På ett eller annat sätt lyckades man afvända
katastrofen. Visiren, som skickat tillbaka en första
pariamen-tär utan svar, gick därefter in på att underhandla.
Sja-firov fick i uppdrag att i tsarens namn föreslå
fredsvillkor, som voro afpassade efter de båda härarnas olika
ställning. Alla platser, som eröfrats från Turkiet, skulle
återlämnas, Livland och de öfriga kustländerna skulle
lämnas åt Sverige med undantag af Ingermanland och
Petersburg — som ersättning för Petersburg gick Peter in på
att, om så fordras, afstå från Pskov och andra städer till
och med i det inre af Ryssland —; Leszczynski skulle
återuppsättas på tronen och krigsskadeersättning och gåfvor
till sultanen skulle lämnas. Sjeremetiev lyckades
emellertid att sluta fred nästan för intet. Azov skulle
återlämnas, några små gränsfästningar skulle raseras, tsaren
skulle förbinda sig att ej vidare lägga sig i Polens aftärer;
konungen af Sverige skulle obehindradt få återvända till
sitt land. Enligt Hammer, som rådfrågat turkiska källor
skola de bakschisch som stor-visiren vid detta tillfälle erhållit
och delat med sig med kiajan,a) ej öfverstigit 200,000
rubel. Den tyska historikern tror för sin del, att Katarina
trädt emellan och offrat sina diamanter. En ring, som
tillhört henne återfanns senare bland kiajans ägodelar. Men
visiren och kiajan hade ju kunnat taga allt, både Peter,
hans hustru och hans här!
Dessa förhållanden kunna endast erhålla sin
förklaring, om man granskar turkarnas krigshistoria i allmänhet.
Det förefaller då, som om ottomanerna alltid voro
angelägna att få återvända hem, nöjda med den minsta
1) Juel. En rejse til Rusland, Köpenhamn 1893 sid. 422.
V Geschichte d. Ostnanischen Reichs. Pesth 1828 del. VII, sid. 157.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
