Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje delen. Lifsgärningen - Första boken. Yttre strider. Krig och diplomatiska förhandlingar - 2. Från Östersjön till Kaspiska hafvet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
.366 K. WALISZEWSKI
fordel, om de blott sluppo anstränga sig öfver höfvan.
Deras elittrupper med janitsjarerna i spetsen voro
nyckfulla och utan disciplin. Under förhandenvarande
omständigheter inbillade de sig nog, att segraren vid
Poltava skulle sälja sitt lif och sin frihet dyrt, och Sjafirov
stärkte dem i denna öfvertygelse genom sitt uppträdande
och språk. Konsten att imponera, som ryssarna lärt i
Bysans’ skola och vidare utvecklat i lidandets, är
traditionell i deras land. De turkiska trupperna voro föga
angelägna om en större framgång än den de kunde vinna
utan svärdsslag och alldeles likgiltiga för Leszczynskis och
Karl XII:s öde. De visade sig därför obenägna till strid,
och visiren, som visste hvad det kostade att göra dem
emot, ställde dem tillfreds. Freden undertecknades.
Liksom alltid hämtade sig Peter med underbar
hastighet från sin förskräckelse och fattade åter mod. Han
skref samma dag till Apraxin och sade, att han aldrig
varit i ett så förargligt läge, "sedan han börjat
tjänstgöra", men tillfogade omedelbart., "att hans förluster å
ena sidan tjänade till att stärka de ojämförliga förvärf
han behållit på andra håll". Samtidigt begagnade han
sig af alla kryphål han kunde hitta på. Då han befallde
Taganrogs raserande, gaf han order att icke röra vid
grundmurarna, "ty förhållandena kunde blifva andra",
och han ville ej höra talas om att lämna tillbaka Azov
eller utrymma Polen, innan Karl XII hade lämnat Turkiet.
Förgäfves påpekade man för honom, att Porten ingalunda
ingått på sådana villkor. Sjafirov och Sjeremetievs son,
som han nödgats skicka till Konstantinopel som gisslan,
skulle utsättas för stor fara. Detta bekymrade honom föga,
och han lät dem i oktober 1712 insättas i de Sju tornens
fängelse tillsammans med Tolstoj själf. Han gaf blott
vika — och då blott till hälften — inför den direkta
hotelsen, att fientligheterna skulle återupptagas. Han
lämnade då Azov ifrån sig och medgaf en ny
gränsreglering, hvilken turkarna fordrade, men fortfor att vilse-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
