Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje delen. Lifsgärningen - Första boken. Yttre strider. Krig och diplomatiska förhandlingar - 2. Från Östersjön till Kaspiska hafvet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
.378 K. WALISZEWSKI
genom de ändlösa krigen till det yttersta bragt folks
kropp och själ, som hotade tsaren under kvalfulla nätter.
Dit hade han nu kommit genom sina förbindelser med de
europeiska stormakterna, genom sina försök att drifva
storpolitik tillsammans med dem och genom hela den stora
diplomatiska apparat han satt i gång i enlighet med deras
traditioner.
Till all lycka för honom hade stormakterna större
lust än förmåga att låta honom dyrt betala sin oförsiktighet
och förmätenhet. I maj 1720 visade en engelsk eskader,
som under Norris befäl kom till Reval, en hotande
hållning. Den förenade sig med den svenska flottan och efter
några försök att skrämma ryssarna inskränkte den sig att
bränna en isba och en banja (bad), som några arbetare
uppfört på en närbelägen holme. Under tiden hade en
rysk truppafdelning under general Mengden ånyo
landstigit i Sverige, där 1026 bondgårdar nedbrändes. aDet
är en betydande skada", skref Mensjikov med anledning
häraf, "som de båda förenade flottorna tillfogat ers majestät
på ön Nargin. Men vid närmare eftersinnande får man
trösta sig och öfverlämna isban åt den svenska flottan och
banjan åt den engelska."
Nu var det Frankrikes tur att uppträda på
skådeplatsen. Men dess mellankomst, som var mera
fruktbringande, var af fredlig art och gagnelig för de båda länderna,
hvilka längtade efter fred. Den ledde till en ny
sammankomst i april 1721 af ryska och svenska underhandlare
i Nystad. Campredon, som med tsarens medgifvande strax
förut rest till Stockholm från Petersburg, hade banat väg
därför. Från Sveriges sida gjorde man knappast några
svårigheter utom rörande hertigen af Holstein, hvilken Peter
äfven gifvit oförsiktiga löften. Denna furste hade efter
sin morbroders död blifvit rättmätig arftagare till svenska
kronan, och Peter hade kommit på den idéen att
understödja och begagna sig af hans tillbakavisade anspråk till
fördel för den ryska politiken. Karl Fredrik hade på tsarens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
