Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje delen. Lifsgärningen - Första boken. Yttre strider. Krig och diplomatiska förhandlingar - 2. Från Östersjön till Kaspiska hafvet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
.382
K. WALISZEWSKI
VI.
Samtidigt med att Peter kämpade för att utvidga sitt
rikes gränser och sitt inflytande mot väster, förlorade han
ej ur sikte sin östra gräns. Redan 1691 hade borgmästaren
i Amsterdam Nikolaus Witsen fäst hans uppmärksamhet
på betydelsen af handelsförbindelser mellan Ryssland och
Persien. Ar 1692 hade dansken Isbrands resa i Kina varit
af epokgörande betydelse för kännedomen om detta land.
En af Peters hängifnaste medhjälpare vid byggandet af
fartyg och vid kanalanläggningar, engelsmannen John Perry,
hade å sin sida genomforskat kustlandet vid Kaspiska
hafvet, där sedan midten af sextonhundratalet Astrachan
varit en viktig nederlagsort för den armeniska och persiska
handeln. Flera gånger upprepade försök att vinna
marknad i Peking, där vid samma tid en rysk kyrka grundlades,
hade visserligen icke ledt till några resultat. Öfverste
Ismajlov, som skickats dit som sändebud år 1719, hade
stött på motstånd från jesuiterna, som fått fast fot därstädes.
Men denna motgång hade endast stärkt Peter i hans plan
att på annat håll bana sig väg till yttersta Östern. I brist
på Kina fick man nöja sig med Indien. Tanken på att
han där skulle möta och stöta tillsammans med England
hade säkerligen ännu icke uppstått hos honom. Han tänkte
blott på att få sin andel ur den stora skattkammare hvarest
alla de europeiska makterna funnit rikedomar. Han hade
blott i sikte Khiva och Bukhara, de första
anhaltstation-erna på vägen till Oxus, hvilken skulle föra honom till
Delhi, hvarifrån engelsmännen ej ännu förjagat Stora
Mo-gul. Ryska köpmän hade redan befarit den vägen. Efter
det olyckliga fälttåget 1711 blef frestelsen allt större att i
öster vid Kaspiska hafvet återvinna hvad som förlorats i
söder vid Svarta hafvet. År 1713 väckte en turkmenisk
hoctøa, som kommit till Moskva, genom sina skildringar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
