Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje delen. Lifsgärningen - Första boken. Yttre strider. Krig och diplomatiska förhandlingar - 3. På höjden af ära. I Frankrike
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
.390 K. WALISZEWSKI
gestalt. Ända till år 1716 förekom ej ens segrarens vid
Poltava naöm på en lista öfver de europeiska suveränerna,
som trycktes i Paris.
I Birze hade Peter dock år 1701 underhandlat med
det franska sändebudet du Héron, som befann sig i
konungens af Polen följe, och dessa underhandlingar hade
fortsatts af den ryska envoyéen vid Augusts hof, med
Patkul och andra som mellanhänder. Olyckligtvis uppstod
genast ett allvarsamt missförstånd. I Versailles trodde man,
att man hade att göra med en ny andra rangens klient,
som borde känna sig smickrad och hade små anspråk, med
ett ord, att det var ett land af samma art som Polen, som
blott låg ännu längre bort, var ännu mer barbariskt än
detta och ville tjäna konungen för en ännu ringare lön
och litet drickspenningar. I Moskva fordrade man att
blifva behandlad som jämlike. Det moderna Rysslands
starkaste sida, nämligen den höga tanke det alltid hyst
om sin betydelse och makt, långt innan den var berättigad,
trädde vid detta tillfälle på ett lysande sätt i dagen. Då
du Héron talade om ett närmande mellan de båda hofven,
fick han följande svar af den ryss med hvilken han
samtalade: "En förening och en fast allians mellan dessa
århundradets båda hjältar — han menade Ludvig XIV och
Peter — skulle helt säkert väcka hela Europas beundran."
Straxt efter slaget vid Narva bör denna komplimang hafva
föga uppskattats.
Är 1703 företog du Hérons efterträdare i Polen,
Baluze, en resa till Moskva, men återkom med nära nog
oförrättadt ärende. Han väntade, att ryssarna skulle taga
första steget, men de fordrade helt kallt, att han skulle
göra det. Ända till år 1705 underhöll Ryssland själft i
Paris endast en agent utan officiellt uppdrag, den redan
nämnde Postnikov, som mest var upptagen med att
öfver-sätta och kringsprida, mera eller mindre sannfärdiga
bulletiner om segrar öfver svenskarna. Sanningen att säga,
voro minnena af de föregående moskovitiska ambassaderna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
