Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje delen. Lifsgärningen - Första boken. Yttre strider. Krig och diplomatiska förhandlingar - 3. På höjden af ära. I Frankrike
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PRTER DEN 8T0RE
399
namn. Men frågan om transportmedlen kommo åter på
tapeten, och bitterheten blef så stor, att Liboy redan i
andanom såg hela resan "afbruten". Man visste ej alls,
huru länge tsaren ville stanna i Calais, ej ens om han
skulle besluta sig för att fortsätta sin färd. Nu — man
hade redan hunnit till den 2 maj — erhöll Liboy en förnäm
medhjälpare i markis de Mailly-Nesle. I Paris påstod man, att
denna unga ädling farit den moskovitiska monarken till
mötes utan att hafva erhållit något särskildt uppdrag. Han
hade tagit till förevändning "ett gammalt prerogativ inom
hans familj att resa de främmande konungar till mötes
hvilka komma in i Frankrike öfver Picardie" och lyckades,
ehuru alldeles ruinerad, att upplåna tusen pistoler för att
kunna vidmakthålla denna tradition. En korrespondent
till hertigen af Lothringen, hvilken omtalar dessa yttranden,
berättar andra drag, hvari den egendomliga uppfattning
framträder som man hyste i hufvudstaden rörande den gäst
man beredde sig att mottaga. Då t. ex. de Mailly fordrade
att få stiga upp i tsarens vagn, jagade denne bort honom
med knytnäfslag. Han skall hafva svarat på en
anmärkning med en örfil o. s. v.
I själfva verket reste markisen efter vederbörligt
uppdrag af regenten, och allmänhetens illvilliga skämt med
den unge mannen var alldeles obefogadt. Hans ställning
var obehaglig nog ändå. Att börja med, kom han
oläg-ligt, ty den ryska påsken var inüe och tsarens följe kunde
ej mottaga honom på tillbörligt sätt, då alla voro berusade.
Tsaren kunde stå på benen och var ungefär i normalt
tillstånd, "ehuru han gått ut inkognito klockan åtta på
aftonen", berättar Liboy, "för att dricka med sina
musikanter, som bodde på en krog". Men krogen och det
sällskap han där påträffat gjorde honom tydligen föga
upplagd att mottaga markisens välkomsthälsning. Till och
med de följande dagarna och, då han ingenting druckit,
tyckte han, att denne var för elegant. Han öfverhopade
honom, om ej med knytnäfslag, dock med speglosor och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
