Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje delen. Lifsgärningen - Första boken. Yttre strider. Krig och diplomatiska förhandlingar - 3. På höjden af ära. I Frankrike
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PETER DEN 8TORJ3
111
marskalk de Tessé, " såsom en man, som ingenting hade
att göra, som var inne i den fina världens seder och
bruk och sätt att uttrycka sig och som på grund af sina
resor och underhandlingar var mycket van vid
utländiri-gar . . ." Tsaren fann dock genast större behag i en
annan, underordnad uppvaktande, en grefve de Yerton,
konungens hofmästare, "en ung man med godt hufvud
och en viss världsvana, som tyckte om god mat och
spelade högt". Tsaren gaf båda två mycket att göra
och föregick dem med godt exempel.
Att börja med, gjorde han under trenne dagar sin
bostad till ett fängelse. Man kan lätt tänka sig, att han,
som ju alltid var så otålig och hade så brådtom, skulle
längta efter att få se alla de underbara saker han endast
sett skymta förbi. Men han lade band på sig, ty han
fordrade att först få mottaga ett besök af konungen.
Man hade ej kommit att tänka på, att han skulle
framställa dessa anspråk, ty han hade hittills visat sig mera
medgörlig och likgiltig för etikettens kraf. I Berlin hade
han år 1712 direkt begifvit sig till slottet för att
öfver-raska konungen på sängen. I Köpenhamn inträngde han
år 1716 med våld till Fredrik IV genom dubbla led af
hofmän, hvilka sökte stänga vägen för honom, emedan
han kom sent på natten. I båda dessa hufvudstäder hade
hela hans uppträdande varit i stil därmed; han hade
varit förtrolig, ogenerad och stundom temligen obelefvad.
Tydligen hade han fått för sig, att det var en stor
skillnad mellan dessa af honom ofta besökta hof och det, där
han nu vistades, och han var därför här sig alldeles olik;
han höll sig på sin vakt och iakttog misstänksamt en
småaktig och sträng etikett, hvilkens lagar han för öfrigt
fordrade att få diktera.
Dagen efter hans ankomst kom regenten för att
komplimentera honom. Peter steg fram några steg mot
den besökande och omfamnade honom "med en öfverlägsen
och förnäm min", säger Saint-Simon; därpå pekade han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
