Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje delen. Lifsgärningen - Första boken. Yttre strider. Krig och diplomatiska förhandlingar - 3. På höjden af ära. I Frankrike
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PETER I)EN STORE
415
Sedan Peter uttalat en önskan, att herr de Verton, hvilken
han satte värde på, skulle utnämnas till franskt sändebud
i Petersburg, blef denne utnämnd och försedd med
instruktioner. Han skulle just resa, då han häktades för skuld.
De franska intressena fortforo alltså att bevakas vid Neva
af La Vie, som icke ens kunde betala portot på sina bref*
Ryssland representerades nu i Paris af baron von Schleinitz,
som snart skulle gå svåra pröfningar till mötes.
För öfrigt blef värdelösheten af fördraget af den 2
september snart uppenbar för alla. Följande år, 1718,
under det att Schleinitz låg i underhandlingar med
Cella-mare, ingick Frankrike med England, kejsaren och Holland
kvadrupelalliansen mot Spanien, genom hvilken de förbundna
lofvade hvarandra ömsesidig hjälp ända till det Nordiska
krigets afslutande. I Berlin arbetade det franska
sändebudet grefve de Rotembourg på ett fördrag mellan Preussen
och England, hvaraf följden skulle blifva en separatfred
mellan Preussen och Sverige, mot att Stettin öfverlämnades
till det förra landet. I Stockholm underhandlade slutligen
Campredon i lugn och ro om förnyandet af fördraget af
år 1715.
Ryssland och Frankrike befunno sig sålunda öppet i
motsatta läger. På båda hållen var man visserligen
obenägen för öppen fiendskap. De båda parterna skonade
hvarandra och utbytte till och med artighetsbetygelser.
Peter hade i tankarna Konstantinopel, där kejsarens
sändebud var i färd med att föreslå Porten en allians mot
Ryssland, och regenten, som å sin sida tänkte på möjligheten
af att göra en verklighet af Görtz’ planer utom Frankrike,
tillät de Bonac, som hade stort inflytande hos Porten, att
understödja den ryska ministern, furst Dasjkov. Tsaren
anhöll, att konungen måtte stå fadder åt hans dotter
Natalia, och regenten besvarade denna artighet med att
försäkra Schleinitz, att Campredon skulle blifva desavouerad.
Upptäckten af Cellamares sammansvärjning och af
Schleinitz’ korrespondens med denna äfventyrare kom åter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
