Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje delen. Lifsgärningen - Första boken. Yttre strider. Krig och diplomatiska förhandlingar - 3. På höjden af ära. I Frankrike
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
.416
K. WALISZEWSKI
som en kall dusch öfver dessa förhandlingar. Regenten
var desto mer benägen att harmas öfver detta s& stötande
samförstånd från den ryska ministerns sida, som man ej
längre hade att frukta Görtz’ intriger. Dem hade bödeln
gjort slut på. Genom att fred snart slöts med Spanien
och tsaren visade sig försonligt stämd, återställdes dock så
småningom allt på den gamla foten. Peter önskade komma
ut ur sin isolerade belägenhet, och i januari 1720 började
Schleinitz öfverhopa regenten med skrifvelser, hvari han
anhöll om Frankrikes medling. Han begärde nu blott en
skriftlig förklaring, att konungen ej ingått någon
förbindelse som vore till hinders för en opartisk medling. Men
hertigen af Orleans svarade i en hög ton. Han hade ju
förklarat, att han desavouerade Campredon. Vore ej hans
ord lika så godt som alla skrifverier. Till sist gaf tsaren
vika. Han gaf vika på alla punkter, till och med
angående Englands deltagande i Frankrikes medling, ehuru han
mot detta land hade stora anledningar till missnöje.1).
Denna ifver och medgörlighet hade ett annat, men
hemligt skäl, hvilket skulle vara bestämmande för Peter under
hans följande underhandlingar med regenten och Frankrike.
I juli 1719 hade La Vie lyckats plocka fram så mycket mynt
ur sin penningpung, att han kunde afsända en brådskande
depesch till Paris, som innehöll ett uppseendeväckande
meddelande: tsaren hade satt sig i sinnet, att konungen skulle
gifta sig med hans yngsta dotter, "som var mycket vacker
och välväxt och som skulle kunna gälla som en fulländad
skönhet, om ej hennes hår haft en alltför röd färg". Det var
här frågan om furstinnan Elisabet. Peter hade först tänkt
på en sonson till konungen af England, men då hans
förslag tillbakavisades på detta håll, hade han med sin
sedvanliga raskhet och ifver kommit att tänka på ett
giftermål i Frankrike. Men nu begingo hans diplomater åter en
blunder i Paris. Knappt hade Schleinitz lyckats komma
ur den obehagliga position, hvari han råkat genom sin
!) Bref från tsaren till hertigen af Orléans, den 29 maj 1730.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
