Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje delen. Lifsgärningen - Andra boken. Striderna i det inre. Reformerna - 3. Den kyrkliga reformen. Patriarkatets upphäfvande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PETER DEN STO II Ë
489
folkgunst eller i känslan af sitt nya ansvar blef han med
hvart år allt mer benägen att blifva icke blott den gamla
ortodoxiens man, fylld af dess trångbröstade och
oförsonliga fanatism, utan en representant för hela det gamla
Moskvaväldet med dess motvilja för alla framsteg. Han
klandrade till och med det nya systemet för de
administrativa reformerna och angrep år 1712 från predikstolen det
impopulära skattläggningssystemet.
Peter fördes tydligen in på orätt stråt af Javorskij.
När han insett detta och enligt sin vana öppet erkänt det,
måste statskyrkan och dess öfverhufvud gå nya öden till mötes.
Att börja med, till och med före det sista försöket
mot raàkol, hvilket endast medförde missräkningar, var
Peter benägen att försvara sig själf och sitt verk mot
denna fientligt, stämda kyrkofurste genom att gradvis minska
hans redan kringskurna makt. Till och med rörande de
ärenden hvilkas ledning han ännu hade i sin hand blef
Javorskijs befogenhet begränsad, först och främst genom
en rådsförsamling af biskopar, som med regelbundna
mellantider sammanträdde i Moskva, och sedan genom
Mussin-Pusjkins tilltagande inflytande. Då senaten år 1711
inrättades, förlorade han ända till skenet af själfständighet.
Kyrkans angelägenheter, liksom alla andra, blefvo
hädanefter lagda under denna nya myndighets jurisdiktion.
Patriarkens vikarie kunde ej längre tillsätta en archirej i en
eparki utan senatorernas medgifvande. När han sökte lägga
sig i de förhandlingar där man godtyckligt afgjorde om
de förhållanden som han hade sig anförtrodda och när han
ville göra sin rätt gällande, drefs han brutalt på porten,
och han måste lämna öfverläggningarna under bittra tårar.
Då Peter år 1718 misstänkte, att hans forna gunstling
stod i hemligt förstånd med Alexej, tvang han honom att
lämna Moskva och begifva sig till Petersburg, där man
höll ett vaksamt öga på honom. Samtidigt fick han en
medtäflare i Prokopovitj, som utnämndes till biskop af
Pskov och erhöll ett allt större inflytande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
