Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje delen. Lifsgärningen - Andra boken. Striderna i det inre. Reformerna - 5. Ekonomiska reformer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PETER DEN 8T0RE
513
i tiotusental begrofvos i de finska träsken fingo som vanligt
släppa till kostnaderna utan att allt for mycket knota.
Peter fäste ej samma vikt vid utvecklingen af
kommunikationerna till lands och ägnade dem ej ens någon
särskild uppmärksamhet. Han anlade inga vägar. Vägarnes
bristfällighet utgör ännu i dag Rysslands svaga punkt i
ekonomiskt afseende; och de otillräckliga vägar som nu
finnas hafva uteslutande anlagts af den ingeniörskår som
först år 1809 skapades. Peter försummade dock ej
karavan-handeln, sådan som dèn bedrifvits af hans forfader. Han dref
den själf och inköpte i Ungern växande skördar af
tokayer-drufvan, hvilkas produkter han lät på hundratals kärror
föra till Moskva, medan han i utbyte till samma land skickade
sibiriska produkter. Och ehuru han ägnade Östersjön och
dess handel på västerlandet sina bästa tankar, glömde han
ej sin sydvästra gräns och de handelsintressen som där
kräfde hans understöd. Det är troligt, att, om han kommit
till Bukhara, han redan då hade lagt grunden till den indiska
handeln. Till Orenburg och Astrachan kommo redan nu
enstaka karavaner, hvilka ditförde icke blott siden och
bomullstyger, förfärdigade i Bukhara, utan äfven indiska
produkter, såsom ädelstenar samt guld- och silfvervaror.
Han lyckades åtminstone bemäktiga sig floden Irtisj,
hvarigenom Sibiriens gränser framflyttades och skyddades
mot kalmuckernas och kirgisernas anfall, samt därefter
Kolyvanbergen, hvilkas längre fram upptäckta skatter gjorde
till en verklighet den grekiska fabeln om guldgrufvor,
vaktade af gnomer. Om han kunnat hålla sig kvar i Azov,
hade han nog sökt och kanske lyckats att återupprätta
venetianernas och genuesernas gamla handelsväg.
Tillbaka-kastad vid Kaspiska hafvet sökte han, som det tyckes, gifva
denna väg en ny riktning öfver Astrachan och Petersburg.
Hans stora expedition år 1722 och anläggandet af en stor
nederlagsplats vid Kurs mynning, som han påbörjat och
der fem tusen tatarer, tjeremisser och tjuvatjer arbetade
vid hans död, tyder på en dylik tanke. Man kan
visser-Peter den Stare. 33
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
