Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje delen. Lifsgärningen - Andra boken. Striderna i det inre. Reformerna - 7. Krigshären och flottan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PETER I)EN STORE
549
att väcka till lif Peters skapande verksamhet fordrades
kriget mot Sverige. Men då uppstod med ens en
fruktansvärd mängd med idéer och nya uppslag, som tycktes
sätta sig öfver rummet, tiden, de materiella förhållandena
och sunda förnuftet. Peter afstod att börja med från att
tillämpa det system för värfningen som var rådande inom
de flesta europeiska arméer. Han använde en metod, som
endast skiljer sig från nutidens allmänna värneplikt
därutinnan, att den icke gällde enskilda individer, utan hela
samhällsklasser. Men denna skillnad utgjorde också
hufvud-felet hos hans system. Tvånget, som pålades vissa klasser,
att uppställa ett proportionerligt antal rekryter ledde till
den ödesdigra seden, att en person kunde sätta en karl i
sitt ställe, fick köpa sig fri eller kunde kontraktsenligt sälja
sig till krigstjänst. Peter tillfogade krigstjänst på lifstid,
hvilket först och främst stred mot den antagna
jämlikhetsprincipen, då ju icke alla kunde tjäna i en här, inom
hvilken endast döden åstadkom luckor. Vidare bör
observeras, att arméen därigenom afskiljdes från det öfriga
folket och blef en sluten kast. Till slut blef den en armé
af invalider. Ehuru denna anordning i vissa afseenden
var före sin tid, var den dock behäftad med vissa brister.
Den var i början endast en materiell skapelse.
Västerlandets militäriska anda, som utgör krigshärens sanna styrka,
saknades alldeles. Detta blef tydligt vid Narva. Af de
trettiotvå tusen man reguliera trupper som Peter kunde
uppställa voro preobrasjenska och siemjonovska regementena
de enda som ägde någon sammanhållning, men enligt
Possosjkov kunde de afskjuta sina gevär ända till tjugu
gånger utan att träffa.
Men det blef till sist klart för den unga tsaren, att
den rätta krigarandan, vid hvilken han hittills ej fast något
afseende, var af största moraliska betydelse, och nu slog han
in på rätt väg. Utan att försumma andra omständigheter,
som kräfvas för att åstadkomma en effektiv armé, började
han nu med särskild ifver att utbilda sina soldaters själ.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
