Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje delen. Lifsgärningen - Andra boken. Striderna i det inre. Reformerna - 8. Oppositionen. Tsjarevitj Alexej
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
.570
K. WALISZEWSKI
Ur den historiska ansvarighetens synpunkt är det detta
problem som är det enda viktiga i denna bedröfliga historia.
Peters lofprisare hafva sökt framhålla statsintresset som
det bestämmande. Peter var angelägen och måste vara
angelägen om att befästa sitt verk för framtiden och
skydda det mot anloppen från en oduglig och ovärdig
arftagare. Af skäl, som jag redan anfört, (sid. 189) och
af andra, som skola framträda under loppet af min
framställning, kan jag ej dela denna uppfattning. Peter visade
alltför mycken kraft och konsekvens vid utöfvande af sin
fadersmyndighet och senare alltför mycken likgiltighet och
inkonsekvens vid ordnandet af trontöljden, för att man skall
anse, att dessa båda omständigheter stått i något
innerligare samband. Jag tror, att han i det första afseendet
framför allt handlat som despot. Han ville blifva åtlydd.
Hans andra giftermål har kanske äfven utöfvat inflytande
på hans handlingssätt. Oafsedt om Katarina sökt att direkt
inverka på honom, så borde det barn som fodts af denna
af honom älskade maka vara honom kärare än den
förskjutnas son. I Alexej hade han en lefvande förebråelse
för ögonen, och man vet, huru han plägade behandla de
saker och personer som besvärade honom. Jag skall än
en gång återkomma till detta ämne.
På inrådan af sina förtrognaste, Vjaziemskij, Kikin
och Ignatiev, gjorde Alexej en djärf kontrastöt mot det
anfall som riktats mot honom. Han erkände sig oiörmögen
att bära kronans tunga börda och lörsvagad till kropp och
själ och, då han hade en broder, som kunde träda i hans
ställe, afsade han sig frivilligt sina rättigheter. Han
anhöll blott om en tillflyktsort på landet och om medel att
där kunna lefva i fred och ro. Peter väntade sig ej att
sålunda blifva tagen på orden, och denna raska afsägelse
föreföll honom misstänkt. Han tog tid på sig och tänkte
på saken ända till den 19 januari 1716. Därpå förnyade
han attacken. Han hade förut uppställt Ludvig XIV och till
och med den grekiska historiens hjältar som föredömen för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
