Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje delen. Lifsgärningen - Andra boken. Striderna i det inre. Reformerna - 8. Oppositionen. Tsjarevitj Alexej
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
.580
K. WALISZEWSKI
V.
I Europa anade ingen människa i detta ögonblick,
hvilket öde som väntade den olycklige; och på grund häraf
kan de kejserliga rådgifvarnas svaghet delvis ursäktas.
Hollands Oazett tillkännagaf till och med Alexejs förestående
giftermål med sin kusin Anna Ivanovna. I Ryssland
däremot rådde en stor uppståndelse. Under tsarevitjs långa
frånvaro hade de mest motsägande rykten korsat
hvarandra. Man hade om hvartannat trott, att han förlofvat
sig med en tysk prinsessa, att han blifvit innesluten i ett
kloster, att han på sin fars befallning dödats eller att han
under antaget namn dolde sig i den kejserliga arméens
led. Då sanningen till sist kom i dagen, grepos hans öppna
och hemliga anhängare af en förfarlig ångest. Säkerligen
skulle ej Peter nöja sig med att hafva återfunnit sin
son-En undersökning skulle komma att anställas, hans
med-brottslingar efterspanas, och tortyrkamrarna i
Preobrasjens-koj e anlitas. Den mest komprometterade, Kikin, försökte
till och med att förmå kammartjänaren Afanassiev att fara
sin herre till mötes för att varna honom. Men som denne
fruktade att ådraga sig misstankar, rörde han sig ej ur
fläcken. Ingen bland dem som saken rörde förlitade sig
på tsarens löfte om förlåtelse till den skyldige. Och det
dröjde ej heller länge, innan Peter visade, att de hade rätt.
Den 3 februari 1718 sammankallades allra först en
församling af kyrkliga och världsliga dignitärer till Kreml.
Alexej uppträdde inför denna utan värja, såsom anklagad.
Då Peter blef honom varse, greps han af häftig vrede och
öfverhopade honom med smädelser och förebråelser.
Tsare-vitj föll på knä och göt strida tårar; han framstammade
ursäkter och bad ånyo om förlåtelse, ty det var i hopp
om en sådan, som han låtit föra sig dit som ett slagtoffer.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
