Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje delen. Lifsgärningen - Andra boken. Striderna i det inre. Reformerna - 8. Oppositionen. Tsjarevitj Alexej
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
.584
K. WALISZEWSKI
deras gods konfiskerades och att de själfva afsattes från
sina ämbeten och drefvos i landsflykt. Biskopen af Rostov,
Dositheus, om hvilken GHebov påstod, att han ingifvit Eudoxia
förhoppningar, underkastades tortyr och erkände, att han
för ex-tsarinnan profeterat, att Peter snart skulle dö och
Alexej bestiga tronen, men inför den församling af
archi-rejer som skulle afsätta honom yttrade han följande
betydelsefulla ord: "Skåden ned i edra egna hjärtan; gån ut
ubland folket och lyssnen och upprepen hvad I fatt höra."*
Äfven han steglades jämte en af sina präster. De
afrättades hufvuden sattes upp på pålar, och deras inelfvor blefvo
uppbrända. På Poklanovskij afskuros tungan, öronen och
näsan. En furstinna Trojekurov, två nunnor samt en stor
mängd adelsmän, till hvilkas antal den från England nyss
återkomne Lapuchin hörde, piskades med knut. Den
lefnads-lustiga prinsessan Anastasia Galitsin, som genom abedissan
i Suzdal fått reda på Eudoxias förbindelser med Glebov,
undslapp knutstraffet, men piskades med spö. Peter tvang
sin son att vara närvarande vid exekutionerna, hvilka räckte
i tre timmar, och förde honom därefter med sig till Petersburg.
Alexej ansåg sig nu stå utanför alltsammans och visade
sig nu mycket nöjd med sitt öde. Motgångarne hade gjort
honom känslolös. Han tänkte blott på sin Euphrosyne. Han
meddelade henne, att hans far nu var älskvärdheten själf och
hade inbjudit honom till sitt bord. Han förklarade, att
han var mycket belåten med att vara kvitt titeln
tronföljare: "Du vet väl", skref han, "att vi aldrig tänkt på
"annat än att lefva i lugn på Roschestvjenka. Att vara
tillsammans med dig och lefva i frid och ro, ända tills döden
"kommer, är min enda önskan." Hans bref var törhända
skrifvet med tanke på läsarna i det svarta kabinettet. Men
säkert är, att han mer än någonsin tänkte på att gifta sig
med finskan. Innan han lämnat Moskva, hade han kastat
sig för Katarinas fötter och bedt henne gynna denna
förbindelse.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
