Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje delen. Lifsgärningen - Andra boken. Striderna i det inre. Reformerna - 9. Peter den stores testamente. Afslutning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PETER I)EN STORE
601
mögen att för sista gången låta sin viljestyrka och
samvetsömhet framträda, såsom man haft rätt att fordra af honom.
Nyss förut hade han varit en matros i arbete, nu var han
blott en döende, lik alla andra. Hans slut var ett sådant,
som anstod en troende son af den ortodoxa kyrkan, men
ej en tsar. Från den 22 till den 28 januari biktade han
och anammade nattvarden tvenne gånger. Han visade tecken
till stor ånger och gaf order om att öppna fängelsernas
portar. Då han med mycken andakt mottog kyrkans
sakrament, upprepade han gång på gång: "Jag tror, jag hoppas",
men han sade intet om den fruktansvärda fråga, hvilken
väckte bekymmer hos dem som stodo kring hans dödsbädd.
Han svek de principer han förkunnat i sitt manifest, de
högt uttalade principerna om hans allmakt, för hvilka han
så ifrigt kämpat under hela sitt lif; han svek sin
förnämsta plikt. Han lämnade ej efter sig något testamente.
Den förskrämdhet och brist på pliktkänsla som han flere
gånger visat vid tragiska tillfällen i sitt lif tyckes åter
vid den sista pröfningen hafva förjagat hans intelligens
och hans mod. Campredon talar om att han visat stor
feghet. Klockan två eftermiddagen den 27 bad han om
papper och penna, men kunde endast skrifva: "Återlämna
allt åt..." Här kan man än en gång se detta
summariska och ofullständiga sätt att afgöra den mest ömtåliga
och invecklade fråga hvilket alltför ofta varit utmärkande
för honom. En stund därefter skickade han efter sin
dotter Anna för att för henne diktera sin yttersta vilja.
Hon skyndade till, men han kunde ej längre uttala
ett ord. Och under det han låg i dödskamp, grät
Katarina bittra tårar vid hans bädd. Men hon aftorkade då
och då dessa för att gå in i ett angränsande rum och
öfverlägga med Mensjikov, Tolstoj och Buturlin om medlen
att utföra en statskupp, som skulle förskaffa dem makten.
Följande dag den 28 januari, klockan sex på morgonen,
uppgaf Peter andan, och några timmar därefter ställdes
den förra livländska pigan i spetsen för en regering, under
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
