Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje delen. Lifsgärningen - Andra boken. Striderna i det inre. Reformerna - 9. Peter den stores testamente. Afslutning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PETER I)EN STORE
607
den hänförelse som Peters stora efterföljerska väckte till
lif. I början af det nittonde århundradet framträdde de
reaktionära idéerna som en följd af franska revolutionen
och det napoleonska väldet. De revolutionära rörelserna
blefvo afsky dda; nationalkänslan väcktes till lif i Ryssland,
såväl som i Tyskland; slavofilismen uppstod samtidigt med
germanofilismen. Peter och hans verk fördömdes. Sedan
kom åter ett omslag. Olika meningar hopa sig på hvarandra.
Bland representanterna för den slavofila rörelsen boija några
modifiera sitt klander. Man säger nu, att Peter afhållit
Ryssland från dess naturligaste och lyckligaste utveckling
genom att kasta det i en främmande och fördärfvad
civilisations armar, men han har blott felat därutinnan, att han
påskyndade och genom sin ifver och genom den
våldsamhet som blef en följd däraf bragte på sned en utveckling,
som skulle hafva skett långsammare och sundare, om ej
han varit. Detta är den uppfattning hvartill Karamzin kom
under sina sista år. Om Peter ej störtat öfver sitt land
som en orkan och utan förbarmande ryckt upp ur
fadernejorden alla frön till en inhemsk odling för att utan
ur-skillning ersätta dem med sädesaffall från Europas alla
kanter, med fragment ur Europas tirader, trasor från
dess kläder, spillror af dess institutioner och seder, smulor
från dess bord, skulle hans verk icke i något ryskt hjärta
väckt fruktan eller misshag. Men våldsam och
oreflekterad, brutal och cynisk, ville han civilisera sitt folk med
rapp af sin fyrtioskålpunds dubina, och därför kunde han
ej väcka begäret att lära och kärleken till vetenskapen
annat än hos några få individer. Alla andra förskräckte
och förvirrade han endast, och han tvang dem att för
långliga tider stanna där de stodo, häpna och förfärade.
För icke så länge sedan kom en högtställd rysk
ämbetsman på den tanken att skänka sina bönder en skola som
belöning för deras goda uppförande. Denna stod tom.
Gifvaren, som var angelägen om att få den mera besökt,
lyckades endast framkalla en gemensam petition från vede;r-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
