Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FJERDE SCENE.
DOMALD. OTTAR.
OTTAR.
Från et förloradt folk, Som, badande i tåfar,
På brädden af sin graf med möda lifvet bår.
Til Nordens Öfverdrott jag häpen skickad år.
Man veta vil af dig hvad Gudarne förklarat,
Méd mildhet eller håmd om de til offren (varat,
DOMALD.
Ånnu ej offren skedt, men tiden nåra år,
Til denna stora fest man Snart mig kalla lår,
Ack måtte vira qval en vredgad Gud förfona!
Ack må han blidkad bli, at Sveas lemning skona!
Men iåg hvad ovant Sori man nu bland folket hör?
OTTAR.
Då jag defs Lagman Ir, du intet frukta bör;
Likväl jag tilstår fritt, at hopen i sin yra
I dag af mina råd sig icke låtit styra.
Alt up til Kungens borg- en flock mig följa tordt:
Mot deras öfverdåd jag föreställning gjordt,
At någon annan tid man borde Domald Söka’,
Och ej på sådan dag deSs omSorg mer föröka,
Då mål af högsta vigt, vid denna stora fest,
Til fosterlandets vål defs hela sinne fäst;
Men genom gälla skri de likafullt begära.
At sina tårar fram til Kunga thronen båra;
Alt kan dock råtras lått, allenast Sjelf befall
- At strax de vånda om och gå til Fyrisvall,
Ån aldrig Svea folk sin Konungs bud förskutir.
-DOMALD.
Pch aldrig Svea Kung mot folkets ömhet brutit,
B
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
