Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OTTAR.
Ån straffar Himlen fjelf de stolta lasters brand.
Ån lämnar han sin rått uti en dödlig hand.
Var icke, Ifvar, Sen at hämta denna åra,
Låt icke månskors har ock fruktan dig förfära:
Ack! skulle du förgås i denna usla verld,
Mot evighetens glans den vore föga vård:
Der skulle himlens Gud med fröjd din hjessa kröna
Men nej, han åfven hår din trohet skall belöna.
Om Domald åi i dag til offret bifall ger.
Dä han sin faras höjd och Ingjerds tårar Ser,
Kan Sådan tvungen tro til Himlens åra lända?
Han skulle åter Snart til sina villor vånda;
Nej, ur hans djerfva hand dels Spira ryckas bör,
Och lämnas til en Kung, Som henne värdigt för.
IFVAR.
Hvad Sådan lycklig rid mig skulle glädje gifva!
Hvem kunde neka dig at Svea Konung bkfva,
Som tagit landets vål och låran i förSvar,
Som våra Gudars röst och folkets kärlek har?
Men Domald skyddar ån sin höghet och sin Spira,
Om jag dels bifall får at offret genast sira.
Ack! i min blindhets höjd han (åker råddning sått:
Ej folket retas kan, det känner ej hans brott.
O TT AR.
Mitt vittne Himlen Sr, jag skyr en fåfäng åra;
Men vil med tålamod den runga kronan bära.
Som Gudars helga tolk då du förSåkra kan,
At ödet kallar mig at taga riket an.
Men ock för Himlens tjenst vil jag allena råda,
Och råtta hldelfen, Som vi fatt långe skåda.
Qm Domald full af skräck til offret bifall ger,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
