Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
AGNE.
Då Svea frålSas skall utur en såker våda,
Och dl ditt egit vål, och folkets, det begår,
Hvad, detta ögnablick, en Svaghet loflig år!
DOMALD.
Gå ej, at faSans brant för mig med blommor täcka,
Jag alt för uplyst år at ej min afsky våcka,*
Men fast jag til et brott mitt bifall måste ge,
Beror dock af mig fjelf at icke offret Se.
Jag skulle ej förmå min fa(a återhålla,
Och hos et villadt folk en ny forbistring vålla.
A t tygla Ifvars hat jag valt et annat Sått:
Vid denna grymma fäst bevaka du min7 rätt,
Må Ottar ock til alt för folket vitne vara.
AGNE.
Jag skyndar at dit bud för honom strax förklara.
FEMTE SCENE.
DOMALD.
Nej, denna grymma dag jag icke hårdar ut,
Och min förSagda Själ behöfver et beslut:
Då tulen plågors här mitt slitna, broil förtåra,
Skall jag af lifvet tryckt min bor da längre båra?’
Jag har et ögnablick ar icke brottslig bli,
Nej, Snart min slagna Själ skall åter varda fri;
Ack! uti bojor fäst vid ödets tunga lagar,
Hvad mänskan lycklig år at slura sina dagar!
Alt Sedan jag blef Kung, FörSynens öga ver,
At jag blott jämmer Sett, och qval, och ufelhet:
F Jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
