Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
6.9
Den store Domald dur — och jag, dcSs usla maka,
Jag skulle lefva! . . *
DOMALD.
Lef, at öfver Domar vaka.
Lår honom vårdig bli den gamla Yngves ätt, .
Lår honom Kungars pligt och mänsklighetens rått.
Må aldrig likars blod i våra tempel rinna! —*
J präster, Som i band ännu af vantro brinna,
Och vänta, til er död at jag befallning ger;
Ni detta straff fortjent; — men jag förlåter er.
Som ni, jag håmdens Gud min dyrkan ej vil skånka;
Men, at et irradt folk ej mer i villan (ånka,
Jag blott beröfvar er det vördnadsvårda kall,
Som endast Ni beklådt til eder Konungs fall.
Och Agne, du, min vån, må andra präster söka,
Som blott predika frid, och dygdens välde öka.
AGNE.
Hvad ädelmod! ack lef til detta stora val!
DOMALD.
Den stunden nära år, Som slutar mina qval;
Må jag då ån en gång den sista vällust njuta,
At Ingjerd och min fon i mina armar sluta!
Hvad ljufva ögnablick! ack Ingjerd! ack! farväl!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
