Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Närke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
odlingsbar terräng, vars höjd över havet varierar mellan c:a 50
och 60 meter. Denna nivå anger den ungefärliga strandlinjen
för "Litorinahavet", den mäktiga vik av det Baltiska havet, som
under ett skede av postglacial tid täckte de låglänta delarna av
mellersta Sverige. Utmed denna kust med dess ymniga skärgård
har en befolkning av jägare och fiskare funnit sitt livsuppehälle
för 5—6,000 år sedan om ej än längre tillbaka i tiden.
Man har gissat på en invandring söderifrån — norra
Vättersbygdens vikar och sund samt de stora sjöarna Skagern och Unden
ha möjligen öppnat infartsleder för en kolonisation, som
företrädesvis sökt sig till skärgården kring litoriiiatidens över
hjälmarbäckenet inträngande havsvik. Strandbebyggelsens
nomadiserande fiskar- och jägarbefolkning kan spåras i talrika fynd av
trind-yxor och senare redskapsformer. Anmärkningsvärd är den
kontakt, påvisbar i talrika och delvis mycket ståtliga fynd av
tunn-nackiga flintyxor, mångkantiga och båtformade stridsyxor m. fi.
importerade fornsakstyper, som stenåldern igenom upprätthållits
med västra och södra Sverige — ett tidigt och talande
vittnesbörd om den viktiga roll förbindelserna med ytterA7ärlden städse
spelat i Närkes utvecklingshistoria, Hällkistan, denna den
yngsta av de stora stenkammmargravarna, som saknas i det
övriga Svealand, har från Västergötland trängt upp i Närke,
där Svartån bildar nordgräns för denna megalitiska gravtyp.
Mot stenålderns slut, då de f. ö. tämligen oregelbundna
nivåförändringarna i samband med landhöjningen omsider
resulterat i en strandkontur, vars kartbild i stora drag överensstämmer
med den för oss välbekanta, begynner den tidigare förhärskande
strandbebyggelsen att successivt övergå i en slättbebyggelse,
belagd genom hundratals fynd av sena redskapstyper, framför allt
s. k. simpla skafthålsyxor. Det kulturskede, som nu tar vid,
omspänner i runt tal tre årtusenden, de tvenne före och det närmast
efter vår tideräknings början. Under denna väldiga tidsrymd
taga stenens, bronsens och järnets generationer definitivt i
besittning den jord, som det våta elementet så frikostigt avträder.
Bronsålderns och den äldre järnålderns minnesmärken och
lösa fynd äro •— på ett undantag när — få och föga märkliga,
men dock tillfyllest att vittna om en lokal odling, som visserligen
är rustik och torftig men därför icke isolerad och efterbliven.
Det nyssnämnda undantaget är den s. k. Hassleskatten,
Nordeuropas största och i sitt slag märkligaste depåfynd från över-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
