Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Östergötland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tiselius berättar i sin på 1700-talet utgivna beskrivning över
Vättern en annan sägen om ett bokträd, som fordom stått ett stycke
från bergets hjässa. Det hade tolv från samma rot uppskjutande
stammar och kallades apostlaträdet. Mot slutet av 1600-talet blev
en av stammarna borthuggen av en bonde, som ansåg att denna
stam representerade Judas Iskariot. Efter detta gick det bonden
illa och han dog strax efteråt.
Ramunerberget vid Söderköping är också omvärvt av
folk-sägner. Namnet lär berget ha fått av jätten Ramunder, som haft
sin borg här. Han var en synnerligen rik man som hade borgar
litet varstädes i Mellan-Sverige. Efter kristendomens införande i
landet fick han ingen ro i sin borg och begav sig ut på vilda
vikingafärder. Då han med sina män en gång kom tillbaka från ett
sådant härjningståg och gick in i sin borg, slöt sig berget omkring
honom och hans folk.
Det påstås också att en falskmyntare skulle ha haft sin
verkstad i berget på den tiden Söderköping hade eget mynthus, men
hur mycket sanning som ligger i detta vet man inte.
Kring sjön Vättern, en av Europas största insjöar, berättas
ävenså åtskilliga sägner. Många gånger under tidernas lopp har
det påståtts att Vättern skulle stå i underjordiskt samband med
Bodensjön i Schweiz, och en tysk, som en gång gjorde en resa i
landet, visste berätta att det i närheten av Vättern fanns en sjö
som hette Botten och som hade underjordiskt sammanhang med
Bodensjön. Det tillhör emellertid sagorna och har väl
förmodligen uppkommit därav att Vättern, som har ytterst obetydliga
tillopp, måste ha betydande underjordiska tillflöden.
Vättern visar understundom upp hägringar och Ridderstad
berättar följande sägen om en sådan: en gång i hednatid, långt
innan kristna läran predikades i vårt land, levde tvenne bröder
som samkonungar och regerade över en del av Göta land. De
hade sina kungsgårdar nära intill varandra. Den äldste hette
Vise och var en förståndig och vänlig man; den andre, som hette
Vätte var ohövlig och butter. Genom Vises förstånd levde de
emellertid lyckligt och förde ett gott regemente i några år. Det
begav sig dock att Vise friade till en prinsessa i grannskapet och
snart hemförde henne som drottning till sitt rike. De båda
bröderna flyttade då längre från varandra. Vätte fattade emellertid
en häftig lidelse för sin broders gemål, och en natt överföll han
— 13 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
