- Project Runeberg -  En målares resa /
122

(1922) [MARC] Author: Georg Pauli
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Episoder — konst och annat

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

tjocka hårflätor koafferade som kejsartidens byster och
en hållning värdig forntidens härskarinnor. Nu: endast
trippande parisiskor i fickformat, cigarrettrökande, tunna,
utan spår av grandessa.

Min reskamrat klagar att det inte finns några vackra
italienare mer — förr fanns så många vackra kuskar och
alla vackra kuskar körde gratis, endast de fula höllo
sig till taxan. Baedeker upplyser ej härom, så
observationen är kanske rent individuell — skönheter
emellan. —

Någon »corso» förekommer ej mera, varken på via del
Corso eller i Villa Borghese, bilen har kört ihjäl
promenaden här som i Camps-Elysées. En »corso» skall
gå festina lente, så man får tid applådera och ropa ett
ah! che bellezza! come é carina!

Segerfesterna ha gått av stapeln. Det var italienarnas
förtjänst att kriget vanns av ententen och man hurrade.
Överallt eljest hörde jag vilken olycka kriget var för
detta »segrande» folk. Jag träffade på Albergo Quirinal
en gammal romarbekant: Sigurd Ibsen, lika korrekt och
tillknäppt som i unga dar. Skandinaver träffas i massor
och på Circolo Scandinavo cirkulerar kaffehurran om
lördagsaftnarna, och särdeles äldre danska valutadamer
utveckla sådan energi i talorganen att om man lyckades
transformera sladdret i elektrisk energi skulle den gamla
halvskumma lokalen kunna stråla i festglans.

Strax vid inträdet i dessa rum flyttas man tillbaka till
Palms, ja ända till Thorvaldsens dagar. Man blir ändå
inte glad. Det är nog så att det förgångna är bäst i
minnet och drömmen. Gammalt osterialiv skulle säkert
inte passa våra magar; nog att vi vilja återfå den gamla

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 12:54:52 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/pgresa/0122.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free