- Project Runeberg -  En målares resa /
142

(1922) [MARC] Author: Georg Pauli
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Episoder — konst och annat

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

som här i banditernas hemland. Och ju svartmuskigare de
äro, tillstökade som genuina teaterbovar, desto mjukare
är deras röst, desto artigare deras vänlighet att visa rätta
vägen, om man till äventyrs förirrat sig, och jag säger
mig inom att det är kusligare att möta en hemmabuse
i någon gränd i staden mellan broarna, i synnerhet om
han är av den där typen, som har ögonbryn och
skäggborst, som stå som barnurin mot ansiktsfärgen.–––––-

Det svarta är inte alltid detsamma som det mörka, och
det finnes mycket ljusfattigare och lömskare färgtoner
än bränd terra och noir-d’ivoire.

Och för resten, var finner man i våra dagars Italien
det där färgrika folklivet, som fordom lockade så mången?
Redan mer än ett decennium före kriget hade
förändringen skett tack vare den nivellerande modernismen,
och från Norditaliens industrialism flöt ständigt ökade
proletärmassor, begravande allt det gammaldags
tilltalande och pittoreska, radikalare än vad någonsin Etnas
eller Vesuvius’ lavaströmmar lyckats åstadkomma i deras
blommande omgivningar. Och med den moderna
demokratien som vill blanda alla skiftningar till en enda, blir
ju resultatet alldeles detsamma som när man rör ihop
palettens hela färgskala — det blir något obestämbart
kväljande smutsgrått. — Men däråt är ju ingenting att
göra; de som levat i det gamla Italien få glädjas åt
sina minnen och ungdomen som i våra dagar första
gången bereser la bella Italia får söka andra fröjdekällor
bland ruinerna.

Med vad jag sörjer mest av allt är förlusten av ett visst
något, som alltid och oemotståndligt tog mig fången.
Hur upprörd jag än kunde känna mig över italienarnas

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 12:54:52 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/pgresa/0142.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free