Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sevilla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Eli natt stämde Don Juan, återvändande från ett av
sina vanliga dryckesgillen, möte vid ett nunnekloster
med Teresa, grevedottern, som han förr bragt i olycka
och som sedan tagit doket.
Han hade vid en mässa fått blicken fästad vid denna
nunnas skönhet och lyckades verkligen att bli beviljad
ett nattligt rendez-vous. Hon hade genast igenkänt sin
förförare, som hon alltjämt älskade; han hade däremot
icke igenkänt henne.
Han står där nu, gömd i skuggan av muren. Ett liktåg
passerar på väg till kyrkan San Isidor och gripen av
skådespelet följer han tåget in i kyrkan. Här frågar han
hånskrattande en broder som bär vaxljus: »Vem är den
döde! Är det en stackars äkta man som hustruns älskare
förpassat till evigheten?»
Då svarar munken med gravlik stämma: det är greve
Don Juan de Marana och han drar därmed bårtäcket
från den döde och visar ett marmorkallt lik, Don Juans
avbild.
Gripen av förfäran vid denna syn raglar libertinen
ur templet och morgonen finner honom avsvimmad vid
porten till hans bostad.
Från hans uppvaknande börjas ett nytt liv av ånger
och ruelse, han tillkallar en »broder», biktar sig, gör
bot och slutar med att ingå som munk i
Domenikaner-klostret. Halva sin förmögenhet har han skänkt bort till
de fattiga, med andra hälften grundar han hospitalet
la Caridad, i samma byggnad där man numera inrymt
Sevillas konstsamling och dit vi en dag ställde våra steg.
Klostret ligger vid en liten fridfull plats och frid
råder även inom dess murar; alla gångar, kapell och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
