- Project Runeberg -  En målares resa /
190

(1922) [MARC] Author: Georg Pauli
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sevilla

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

När skymningen inträtt tändas alla lyktor. Vill man
veta vad som menas med »världsproduktion» skall mani
göra en vandring runt det hela; åtminstone fick jag
den föreställningen att man till la-Ferias eklärering
lyckats samla alla världens elektriska lampor.

För ögat är skådespelet ett feeri — men spanjoren
har icke sina latinska bröders livlighet och förstår man
icke språket blir hela grannlåten ett spektakel mer för
syn än sinnet.

Naturligtvis tjurfäktning varje dag och hade jag därför
skaffat biljetter till första föreställningen.

Denna la Ferias första dag höll emellertid på att bli
vår resas, min levnads sista. Ännu, fast längesen
överståndet, förefaller det hela som en ond mara, en diabolisk
paradox, men det var så. Man var nära, alltför nära att
döda mig i stället för tjuren.

Redan hade man expedierat den tredje ilskna besten
med en maestria som framkallade frenetiska applåder
från en publik som på det hela taget föreföll blaserad,
alltför van vid dessa blodiga nöjen. Torrilen öppnas
för den fjärde tjuren, större, mera ilsken och svart än
de föregående. Flan blöder snart ur reglementerat antal
sår och skall nu få nådestöten av espadan och händelsen
fogar att enviget skall utkämpas vid barriären, där vi
ha vår plats. Några sekunder siktar espadan och sänker
sin värja djupt i tjurens manke — men i samma
ögonblick gör besten ett kraftigt ryck med nacken och värjan
flyger ur såret, gör i luften en hög, elegant båge och
kommer med spetsen lodrätt ner mot min plats —
jag hinner nätt och jämnt dra åt mig min framsträckta

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 12:54:52 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/pgresa/0190.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free