Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sevilla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fot — och det blodiga mordvapnet fastnar skälvande i
golvbrädan.
En meter, kanske knappast en halv — efter
ögon-mått, jag saknade måttband — längre båge och värjan
hade gått genom mitt huvud, längs inre sidan av
ryggraden och naglat fast min lekamen i sätet så att jag
presenterat mig — eller det, som en gång varit mig —
som »kramsfågel å la brochette». För visso, ty jag var
vid tillfället iklädd min vanliga mjuka gråmelerade
Borsa-lino och ej försedd med skyddshjälm — dessutom
betydligt flintskallig.
Ödet kunde ju ock likaväl drabbat min reskamrat! En
sådan olycka är mig för hemsk att reflektera över. —
Vårt sällskap, en landsman, erhöll flera droppar blod
på sitt ena öra, vilket han avtorkade med sin näsdulk.
Jag bad honom bevara denna; han lovade mig det.
Spanskt tjurblod!
Och i allt detta var det icke döden själv som väckte
min fasa, tvärt om; ögonblicklig, smärtfri, snarare
önskvärd när man känner sig resfärdig — nej sättet, varpå
jag inför en publik på femtontusen åskådare måst
presentera min lit-de-parade: kramsfågel å la brochette!
Sannerligen, livet hänger ofta på en tunn tråd och
jag bara frågar, varav denna spunnits, då den håller
en kropp på många tiotal kilo.
Nog väckte episoden en viss uppmärksamhet, många
personer i närheten reste sig upp, sträckte sina halsar,
sade något — dock blev uppståndelsen hastigt
övergående, vilket skulle ha känts som en oartighet om
jag ej i samma ögonblick erinrat mig att vi i Sevilla
återtagit vårt inkognito. För resten, vi själva lika
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
