Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
omotiverad! sade honom, att hon aldrig ville
mottaga någons kärlek, — att hon ej kunde
det, huru gärna hon än ville, »ty blotta tanken
på, att det en gång kunde taga slut gjorde
henne kall». Det sade hon i en ton, som hade
hon velat värja sig för en fara, hvilken hotade
henne ifrån henne själf. Och sedan försvann
hon och kom aldrig åter. Och han blef sittande
där i evigt grubbleri Öfver hvarför hon ej
gjorde det.
Han kunde i minnet genomgå hvarje detalj
af deras samvaro, hvarje ord, hvarje tanke,
hvarje önskning sotn hon gifvit Iif åt, men fann
dock ej förklaringen på gåtan. Med envisheten
af en monoman sökte han sig fram samma
uppslitna väg allt djupare och djupare in i samma
labyrint af minnen; hela det närvarande lifvet
dog bort och existerade ej längre för honom,
som vandrade där i det förflutna, gata upp och
gata ned, utan rast och ulan mål, tills han
slutligen förlorade sig själf.
Då observerade han att han hade förirrat
sig i en död stad. Intet lif på gatorna, intet
ljus i byggnaderna, fönster och dörrar stodo
vidöppna, men ingen vind blåste in genom dem.
Alldeles ensam smög han fram emellan
husraderna utan att kunna höra sina egna steg,
hemsk till mods öfver ensamheten och full af
ångest öfver hvad den möjligen kunde afslöja
för honom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
