Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sina gulgrå kattögon åt alla håll på en gång
och försökte hugga åt sig ordet gång på gång,
utan att vinna gehör. Men målaren satt som
förut och lät ordsvallet brasa sina ögon förbi,
utan att vakna upp ur sin tungsinthet och utan
att göra en min.
Hans skrattade och gick in och satte sig
i sällskapet.
»Puh! * blåste den grå en gång till, och
vinstugans tobaksmättade atmosfer började trycka
så köttigt tung och svepte in allt, som vore den
en lefvande varelse, hvilken uppslukat dem alla
med bord och allt. Och där satt Hans igen i
de goda vännernas lag och väntade på de
gyllene orden om kvinnan och konsten och lifvet,
och stirrade framför sig, tills hans medvetande
krympte samman och försvann, stirrade så, att
han formligen sög åt sig samtalet genom blicken,
men var döf för orden, af hviika endast ett
och annat fann vägen til! hans hörselorgan och
väckte dem till förstående då och då.
Det var honom som hade han kommit in
i ett sällskap af skeppsbrutna, hviika alla sutlo
och sökte inbilla sig själf och de andra, att de
ej lidit skeppsbrott, utan att det tvärtom var
hafvet och hela världen, som förolyckats i
konflikten med dem.
Och underhafsgrundet som de alla varit på
var kvinnan, min, din, hans, hela världens
kvinna. Och flott hade de blifvit allesammans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
