Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
förstås, klarerat grundel som igenting! Och
segla kunde de så lätt och ledigt fram öfver
hafsens djup, med frisk vind i seglen och inga
kjolar ombord! Inga kjolar, det var
hufvud-saken ! Hej, sådana karlar! Fria och
ötver-lägsna och i besittning af all världens visdom
och manlighet! Och köra på grund! Kunde
aldrig komma i fråga!
»Kvinnan!» morskades de. »Kvinnan/»
och så skrattade de själfbelålet och stötte glasen
samman så att de klirrade som blanka vapen.
»Kvinnan, — puh, kvinnan/» — det var
förspelet och refrängen till samtalet, det var
hufvud-temat i underhållningen, hvilken modulerade
genom alla tonarter af hat, förakt och
oppositionell ovilja, utan att någonsin klinga ut i
förstående harmoni.
Kvinnan var det som fört dem samman;
i henne hade de funnit hvarandra, — omkring
henne som eentrnm hade de slutit ring. Alla
trodde de sig kunna henne utantill, och alla
kände de henne lika litet. Hon är evigt
densamma och outgrundliga, en gåta med motsatta
lösningar, en enhet med många namn. Och
därför hade de haft lätt att sammansmälta sina
minnen af kvinnan till en enda bild, en enda
person, hvilken en hvar af dem trodde sig vara
ensam om att känna.
»Att hon ej var skön och ej hade den
riktiga, gula hudfärgen, brydde jag mig mindre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
