Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hans blef hon lika litet och lika mycket, som
alla de andras.
Hon var, som en negativ sol i ett system
af själflysande planeter, hvilka kretsade
omkring henne, — hvilkas ljus hon tog upp i sin
passivitets brännspegel och slungade ut i rymden
för att därmed locka ännu flera himlakroppar
in i sitt solsystem. Den ene efter den andre
lockade hon till sig och lät honom fara vidare
sedan hon tagit och lyst med hans ljus en liten
tid. — Först och främst målaren, hvilken
endast kunde producera sig som en helt vanlig
drabant. Därpå kora kinesen-filosofen farande
som en stor komet, af en nyck, af en
tillfällighet; tog sig en titt på kvinnosolen, frambragte
litet ljus och och värme med henne och for så
sin väg igen, släpande efter sig en hel svans
af allehanda insamlade små fakta om kvinnan.
Och så var turen hos diktaren.
»Smäktande lyste hennes sol honom til!
möf.es i all sin lånade strålglans; längtande
sväfvade hans fladderljus henne närmare och
närmare. Och när det stora ögonblicket för deras
försmältande med hvarandra kom, blef allt på en
gång svart. Ty lian hade intet ljus hvarmed
hon kunde locka andra och hon hade ingen
näring för hans irrblossjäl. De voro helt enkelt två
negationer, hvilka bejakade hvarandra, två
impotenser, hvilka togo ut hvarandra. Men det
så uppkomna svarta intet ämnade de gifva ut
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
